Hönsens uppfostringsmetoder.

Dvärg kochinas sommarhus = det flyttbara hönshuset står strategiskt placerat så att man från vardagsrumsfönstret kan följa med deras liv och leverne. Det har visat sig mycket lyckat även om vi kanske haft flera flugor inne än under tidigare år.

Varje dag sitter någon, från ett-åringen upp till gamle farfar, på pallen vid hönsgården och iakttar hönsen. Oftast hittar man, som nu, tre-åringen försjunken i tankar framför hönorna.

Kycklingarna är nu två månader gamla och tydligen enligt sina mödrar i de värsta tonåren. Odrägliga tycker hönorna. Vet inte alls sin plats, säger de och ger sina avkommor ordentliga tjuvnyp. Speciellt kvällsceremonierna har fått oss att mycket fundera på vad det rör sig i en hönshjärna. Klart är att det rör sig allehanda tankar där. Det är inte bara ett virrvarr, vilket man vanligtvis förknippar med uttrycket hönshjärna.

Oftast är kycklingarna de som på kvällen först söker sig inomhus. Sen följer tuppen makligt efter, följd av Isabella och Snövit. Flera gånger har Margareta varit den som sist kommit in, man kan se hur hon stannar upp och stelnar till i öppningen in till hönshuset. Sen kan man bara tänka sig vad hon ryter – förmodligen ”vad gör ni uppe på högsta pinnen!!??!”. Ut tumlar kycklingarna en efter en förföljda av en rasande Margareta som rycker fjädrarna av dem hon kommer åt. Sen vandrar hon värdigt in och sätter sig på översta pinnen. Kycklingarna går först runt och pickar litet innan de samlas vid luckan och kastar ängsliga blickar mot öppningen. Den modigaste, oftast en liten höna, ställer sig högst upp på stegen med alla de andra i en lång rad efter sig. Hon kikar in, verkar det lugnt tar hon mod till sig och kilar fort förbi hönorna uppe på sin pinne och söker sig till redena. Flera gånger har Gunnar och hans två bröder kommit in allt för tidigt och därmed på nytt blivit utkastade av Margareta. Det är tydligt att hon vill ordna med sina kvällsbestyr i avskildhet och inte höra tonåringarnas fnissande kommentarer. Till slut har alla vågat trippa förbi henne och lugnet sänker sig över hönshuset.

Det är inte helt optimalt att kycklingarna sover i redena för de lortar ner där. En dag måste de ju också få komma upp på pinnarna, kanske när de flyttar tillbaks till vinterhuset. Det är tydligt att nu skall rangordningen skapas i gruppen och medan Snövit varit en kärleksfull mor när kycklingarna var helt små, har Margareta tagit rollen som uppfostrare med stor U nu när kycklingarna på riktigt skall inlemmas i flocken. Isabella verkar mera vara en höna som tar lätt på det mesta och varken deltog i skötseln av de små eller uppfostran av de större.

Framöver kan man vänta sig sammandrabbningar mellan tupparna, som är till salu. Gunnar har redan tagit nackgrepp på några av sina systrar. Gustaf kommer nog inte att tillåta parningsförsök eller galande från småtupparna.