Vad är det som händer?

Senast jag skrev var det Margareta som låg på äggen, nå det gav hon upp ganska snart. Hon kände att hon har en större roll som uppfostrare. Strax var Viola undanskuffad och Margareta tog över Regina. Benjamina kommenderades att ligga på de kvarvarande äggen. Hon fick stackarn verkligen ligga tätt. Om hon steg upp när jag kom med maten jagade Margareta tillbaks henne omedelbums.

Regina har hunnit bli drygt två veckor. Man ser redan början till riktiga fjädrar. Visst var det så att hönan får fjädrar tidigare än tuppen? Jag hoppas på det bästa.

Margaretas temperament har också sina goda sidor för plötsligt tyckte Isabella, som från sidan följt ståhejet med ägg och kyckling, att också hon skulle ta del av det hela. Hon har bara umgåtts med Gunnar och tydligen därmed fått stärkt självförtroende för nu började hon nypa Viola så att fjädrarna rök. Det satte tog Margareta stopp för medan Gunnar, som ju skall hålla pli på sina hönor, beslöt sig för att kvinnfolk är besvärliga.

För några dagar sedan kläcktes det två ägg till. Den ena kycklingen var gul och idag hittade jag den död. Nu undrar jag om hönorna är färgrasister eller om det är frågan om inavel. Om det är det senare måste jag se mig om efter ett nytt hem för Gunnar, äta upp honom vill jag inte. Den andra kycklingen, Pricken, har hittills klarat sig. Litet besvärligt är det att mata den för Isabella, som ligger på de kvarvarande äggen och borde ha moderskänslor för den lilla kycklingen gör ingenting för att hjälpa den äta. Margareta får rycka in som styvmamma.

Pricken är verkligen som två dagar gammal en liten prick jämfört med Regina som syns i förgrunden.

Reginas fjärde dag.

De nog så intressanta, våra höns. De har nu alldeles tydliga roller. Det var ju Viola som beslöt sig för att börja ruva. Hon uppfattar nu att hon och ingen annan är Reijo/Reginas mamma. När jag kommer med maten är det hon som lockar fram kycklingen och lyfter fram godbitar åt den. Margareta ligger envetet på de ägg som värpts under den senaste tiden. Jag hade ju tänkt att jag skulle ha kunnat avskärma den som ruvar så att de andra inte skulle lägga fler ägg i redet, men av det blev intet. Benjamina har också fått för sig att hon skulle vilja bli mamma, men hon är en sån hoppetossa att det inte vill bli till något. Därför lägger Margareta beslag på alla ägg hon kan. De trängs stundvis i redet och hackar vildsint varandra i huvudet för att få ensamrätt till äggen. Isabella som i fjol mest var en glad moster och inte deltog i uppfostrandet av de nio kycklingarna hänger med Gunnar. Nån skall han ju stackaren ha att umgås med, när de andra bara fräser åt honom.

När man är liten är det tryggast att vara nära mamma.

Reijo/Regina har kläckts.

Outgrundliga äro Herrens vägar, men det är minsann hönsens också. Bra gärna skulle jag vilja ha kameraövervakning i hönshuset. När jag på fredagen kom hem från jobbet hittade jag mitt på golvet i hönshuset ett trasigt ägg och en död kyckling. Hur hade ägget hamnat där? Vem hade rullat dit det? Hade någon höna hackat sönder skalet eller hade kycklingen själv tagit sig ut? Det hela är mycket märkligt. Svaga nerkylda kycklingar kan behändigt värmas upp innanför bh:n, men denna var alltså stendöd och hönorna spatserade obekymrat över den när de kom för att äta.

Jag skulle gärna ha sett att en så här ljus kyckling skulle ha överlevt.

På söndag kläcktes så Reijo/Regina. En mycket tuff liten krabat som redan beger sig ut på äventyr. Viola gör sitt yttersta för att lära Regina (jag vill ju ändå tro att det är en höna) att äta. Det är ett väldigt kuttrande och Viola visar ivrigt att det här kan man äta och Regina äter för varje mål litet mera. De andra hönorna är mera intresserade av att själva smaska i sig kycklingmaten, som de första dagarna består av äggula, grynost och litet havregryn.

Viola visar vad man skall plocka åt sig från fatet.

Violas ruvning.

Jag har sedan senaste vecka legat i feber och inte riktigt kunnat hålla mig uppdaterad gällande Violas ruvning. När jag insjuknar tar jag ofta till min läkarbok från 1881. Om feber står följande att läsa ”Bland allmogen på landsbygden är det ett ganska vanligt bruk att, om man tycker sig ’hafva feber’ eller rättare sagdt känner sig het, ruskig och illamående, strax gå till sängs, packa ner sig i ett lager af dynor och täcken, stänga till fönster och dörrar, starkt upphetta kammaren, taga sig en sup bränvin, några koppar kokhett kaffe, måhända äfven en försvarlig portion varmt fläderthé”. Så gjorde ock jag, stackars oförståndiga hönsagumma. Ja, drack brännvin gjorde jag ju inte, men bäddade ner mig och drack varmt. Det visade sig vara helt fel. Enligt läkarboken skall man dricka kallt vatten, vila i ett rum där det är ca 16-18 grader och som en knorr på det hela sätta sprätt på febern med ett ”afföringsmedel”. Jag håller mig nog hellre till allmogens varma drycker. Hela avsnittet om feber avslutas varnande med att ”mången har fått sätta lifvet till” för att man avvikit från diverse goda råd.

Viola var i början av sin ruvning litet hoppsig, men det bättrade sig, framför allt sedan Margareta ryckte in och tog över äggen. Den som förra sommaren upplevde hur Margareta med järnhand styrde över speciellt tuppkycklingarna vet, att blir det kycklingar nu så kommer de att uppfostras i herrans tukt och förmaning. Helt smidigt har dubbelruvandet inte gått, för rapporter har nått mig om att ägg rullat ut ur redet och att Margareta ofta ligger ensam där. Idag när jag hasade mig ut i hönshuset låg Margareta där, bred och frodig. Under hennes bringa stack Violas stjärt fram. Det var allt som syntes av den stackars hönan. Jag hoppas hon inte kvävs till döds.

Självmedveten ligger Margareta på Violas ägg.