Violas ruvning.

Jag har sedan senaste vecka legat i feber och inte riktigt kunnat hålla mig uppdaterad gällande Violas ruvning. När jag insjuknar tar jag ofta till min läkarbok från 1881. Om feber står följande att läsa ”Bland allmogen på landsbygden är det ett ganska vanligt bruk att, om man tycker sig ’hafva feber’ eller rättare sagdt känner sig het, ruskig och illamående, strax gå till sängs, packa ner sig i ett lager af dynor och täcken, stänga till fönster och dörrar, starkt upphetta kammaren, taga sig en sup bränvin, några koppar kokhett kaffe, måhända äfven en försvarlig portion varmt fläderthé”. Så gjorde ock jag, stackars oförståndiga hönsagumma. Ja, drack brännvin gjorde jag ju inte, men bäddade ner mig och drack varmt. Det visade sig vara helt fel. Enligt läkarboken skall man dricka kallt vatten, vila i ett rum där det är ca 16-18 grader och som en knorr på det hela sätta sprätt på febern med ett ”afföringsmedel”. Jag håller mig nog hellre till allmogens varma drycker. Hela avsnittet om feber avslutas varnande med att ”mången har fått sätta lifvet till” för att man avvikit från diverse goda råd.

Viola var i början av sin ruvning litet hoppsig, men det bättrade sig, framför allt sedan Margareta ryckte in och tog över äggen. Den som förra sommaren upplevde hur Margareta med järnhand styrde över speciellt tuppkycklingarna vet, att blir det kycklingar nu så kommer de att uppfostras i herrans tukt och förmaning. Helt smidigt har dubbelruvandet inte gått, för rapporter har nått mig om att ägg rullat ut ur redet och att Margareta ofta ligger ensam där. Idag när jag hasade mig ut i hönshuset låg Margareta där, bred och frodig. Under hennes bringa stack Violas stjärt fram. Det var allt som syntes av den stackars hönan. Jag hoppas hon inte kvävs till döds.

Självmedveten ligger Margareta på Violas ägg.