Midsommarsnok.

Midsommaren är över och firades, som så ofta förr, i kylslaget väder. I vissa delar av landet kom det till och med hagel så att marken låg vit. Hos oss var det uppehållsväder men som sagt rätt kyligt. Under dagen dracks kaffe på verandan, vår tillflykt då vädret inte riktigt inbjuder till att sitta ute och njuta. Först efter kaffet märkte jag att vi haft en åskådare som tittat in genom fönstret allt för blyg för att knacka på och fråga om den också fick komma in i den sköna värmen. För visst trivs ormar bäst i värme? Vår hus-snok och dess ättlingar brukar gärna ligga på trappan och njuta i solen, men nu har det varit för mycket klamp av fötter och spring av hundtassar (en dag snubblade Cora nästan över en orm). Det var väl för att få lugn och ro en av snokarna beslöt sig för att klänga upp längs klematisen och slå sig till ro på den lilla fönsterlisten. Där låg den länge och njöt av de solstrålar som emellanåt behagade titta fram. Snokarna är ju skickliga klättrare och jag skulle gärna ha sett den klättra upp, eller ned. Men trots att den låg där länge och villigt lät sig beskådas av stora och små bjöd den inte på några akrobatikkonster.

Utedusch.

Ända sedan vi flyttade ut på ”landet” har jag förargat mig över att vårt avloppsvatten rinner till ett slutet system. Dit rinner följaktligen också duschvattnet och det har känts väldigt onödigt, för så smutsigt kan det ju inte vara. Att riva upp systemet och bygga ett annat har ändå inte känts relevant. Ännu mer frustrerande blev det i år när nya bestämmelser krävde att vi skulle anlita den slamhanteringsfirma som vunnit upphandlingen i vårt kommunala storområde. Dittills hade vi själva kunna välja slaskvattensproducent (= hämtare) och vi hade varit mycket nöjda med den, som visserligen hade sin hemort i grannkommunen, men som hämtade slaskvatten också i vår kommun. Dit kunde man ringa också när det var kris och vi hotades av översvämning och bilen kom så fort den bara hade tillfälle till det. Nu är det byråkrati som gäller och minst 5 arbetsdagar krävs det för att behandla ens begäran om tömning. Vi tycker att om man skall få välja fritt inom sjukvården är det rimligt att man också kan välja sin slaskvattenshanterare fritt, därmed inte sagt att jag egentligen skulle understöda det förslag om valfrihet i sjukvården som Samlingspartiet pläderar för.

Allt det här gjorde att jag i våras föreslog för H. att vi skulle ha en utedusch där man fritt kan spola sitt vatten utan att tänka på att cisternen fylls. Han nappade på idén och nu har vi en utedusch. Det är visserligen litet bökigt, för innan man kan stå i duschen måste man koppla en slang till badkarets kran och sticka ut den genom badrumsfönstret. Den olägenheten uppvägs ändå av hur skönt det känns att stå ute i det fria och låta det varma vattnet rinna över en. Vi bor så att ingen rimligen kan se oss duscha, men för att inte helt blåsa bort har vi satt upp en vägg.

Väggen skyddar mot vindarna som kommer farande över de öppna fälten.

I krukorna växer luktärter som skall förhöja njutningen.

Rom byggdes inte på en dag.

Att Rom inte byggdes på en dag säger sig självt. I dag har jag också en större förståelse för att det gick 40 år innan Isak-katedralen i S:t Petersburg stod färdig. Jag menar den är ju ändå stor, på den högsta punkten över 100 meter. Oändligt långsamt segar sig nämligen bygget med vårt orangeri fram. Sten läggs vid sten och däremellan skall murbruket torka, men inte för snabbt och inte för långsamt. De några varma dagar vi haft har murarna alltså vid dagens slut täckts in för att de inte skall torka för fort. Idag har det inte varit någon som helst risk för det. I morse var det + 5 grader och därefter har dagen bestått av litet sol följt av regn och ordentliga hagelskurar. Och detta skall kallas sommarmånad! I nyheterna berättades det att det bara ett fåtal gånger per sekel är så här kallt i början av juni. Nu finns det risk för att murbruket i vätan rinner bort innan det alls hunnit torka. Det gäller alltså att ha tålamod med bygget.

Sakta men säkert börjar ena långsidan bli färdig. Notera till vänster det runda "bordet". En lagom bit av ett träd har fått torka och fått hjul under. Det kan användas som ett flyttbart kaffebord eller som en sittplats eller som underlag för en större kruka. 

Hönorna står inför flytten till sitt sommarhus. Fördelen med det mobila hönshuset var ju just att det är mobilt. Och visst gick det ganska enkelt att flytta. Värre var det med hönsgården som också skulle vara mobil. Vi var tre män av varierande raskhet och jag som bar och jag måste säga att det var bra tungt att flytta hela hagen på en gång. Men vad gör man inte för att ens kära höns skall få nya fräscha betesmarker. Jag hoppas de känner tacksamhet och värper flitigt. Jag rekommenderar varmt att man bygger hönsgården i fyra enskilda delar som förses med nät och som skruvas ihop för att vid behov kunna skruvas isär. Nu märkte vi att flytten av hela härligheten nog påverkade bygget, litet så där som IKEA möbler inte tål att skruvas ihop och isär allt för många gånger. 

Här kommer hönshuset rullande. Trots att chauffören ingenting såg gick flytten utan missöden. Tyvärr blev det ingen bild av flyttningen av hönsgården för då behövdes alla armar och händer.