Midsommarsnok.

Midsommaren är över och firades, som så ofta förr, i kylslaget väder. I vissa delar av landet kom det till och med hagel så att marken låg vit. Hos oss var det uppehållsväder men som sagt rätt kyligt. Under dagen dracks kaffe på verandan, vår tillflykt då vädret inte riktigt inbjuder till att sitta ute och njuta. Först efter kaffet märkte jag att vi haft en åskådare som tittat in genom fönstret allt för blyg för att knacka på och fråga om den också fick komma in i den sköna värmen. För visst trivs ormar bäst i värme? Vår hus-snok och dess ättlingar brukar gärna ligga på trappan och njuta i solen, men nu har det varit för mycket klamp av fötter och spring av hundtassar (en dag snubblade Cora nästan över en orm). Det var väl för att få lugn och ro en av snokarna beslöt sig för att klänga upp längs klematisen och slå sig till ro på den lilla fönsterlisten. Där låg den länge och njöt av de solstrålar som emellanåt behagade titta fram. Snokarna är ju skickliga klättrare och jag skulle gärna ha sett den klättra upp, eller ned. Men trots att den låg där länge och villigt lät sig beskådas av stora och små bjöd den inte på några akrobatikkonster.