Mer om galandet.

Mitt dagliga arbete har på ett tråkigt sätt stört mina hobbyer, bl.a. bloggandet. Men det har inte hindrat hjärnan från att arbeta på för fullt. Jag har tänkt på Lord Melbourne och andra tuppar som gal. Under vintern har han hållit på som en galning, men nu tycks det ha lugnat sig något. Men varje gång han häver upp sin röst svarar någon av hönorna med ett svagt knorrande. Kanske hon har känsliga öron.

Jag har levt i tron att morgonens första solstrimmor triggar tuppen att gala, men nu har några japanska forskare kommit till att det inte nödvändigtvis är så. Det vill säga tuppar gal strax före gryningen, enligt ett experiment, också om ljuset inte förändrades. Det säger ju nog sunda förnuftet, tupparna gal här hos oss i kallan nord även då solen går upp sent. Säkert gal de också i norra Finland fast solen inte visar sig på flera månader. De japanska forskarna kom nämligen till att tupparna i sina gener hade en stark biologisk klocka som drev dem till att gala. Nyfiket undrar jag om den kan rubbas, om tuppen flyttas över flera tidszoner eller om den kan avlas bort om tuppen och hans ättlingar inte alls får uppleva en normal dagsrytm?

Tuppen kan också uppviglas till att gala för att grannen gal. När Lord M. gal svarar Knut genast trots att han annars inte är svår på att gala. Genom att gala berättar tuppen att detta är hans revir och hönorna här är hans. Röstens volym lär bero på storleken på tuppens kam. Stor kam = dominant tupp som skall höras över alla andra. Det lönar sig också att gala på morgonen för den fuktiga och svala morgonluften bär ljudet bättre än senare på dagen. Därför sjunger också andra fåglar mest på morgonen.