Mård i mellantaket.

I slutet av april kunde man konstatera en underlig lukt i huset som går under benämningen Lillstugan. Det kan ju lukta unket i hus som står oanvända under året, men det här var fränare. Vid Valborg kunde man på kvällen också höra pip från taket. NÅGON hade slagit ner sina bopålar i mellantaket. Jag föreslog att det skulle vara en ekorrfamilj, det har vi upplevt en gång tidigare. Den yngre generationen (som bor där) kunde upplysa mig om att ekorrar inte har ungar så tidigt. Så en morgon rapporterades det om kraftfullt krafsande och att någon skuttade med tunga skutt. Jag blev inbjuden en kväll för att lyssna på pipet, som jag inte hörde, däremot hörde jag att NÅGON kom skuttande över taknocken för att uppenbarligen slå sig ner hos dem som pep. En mård!

Bilden är från Wikipedia.

Lillstugan består av två skilda huskroppar som man ursprungligen hade hoppats att skulle vilja förena sig till en. Tjälen har ställt till det så att fogen inte är riktigt så jämn som man kunde önska. Därför rann det också ner bajs, antar vi att det var, rakt på bokhyllan. Eftersom vänner och bekanta ivrigt delade med sig av sina egna mårdupplevelser förstod vi att detta kan bli en sommar med kväljande stank, när mårdmamman i triumf hämtar hem och lagrar sina byten. Men hur skulle vi få de ovälkomna underhyresgästerna vräkta utan större uppståndelse? Den tappra barnfamiljen som normalt huserar i Lillstugan sa att de nog kan sova i bastukammaren, medan mårdfamiljen gonar sig i luxuösare utrymmen. Det gjordes under en vecka, då huset stod tomt, ett försök med att ha radion på spelandes på full volym. Det hade ingen som helst effekt. Men sen kom ett förlängt veckoslut och fyra barn + föräldrar njöt av den härliga sommarvärmen vi haft. DÅ insåg mården att klockan var slagen, ett sådant larm stod hon inte ut med just när hon skulle sova och vila upp sig för nattens jakt. En morgon fick jag en rapport att man hört mamman ta sig ut medan ett pip hela tiden rörde sig med henne, hon bar en unge i munnen. En snabb skugga utanför fönstret och borta var hon. Vi har nu lärt oss att mårdar kan ha reservbon och dit har familjen tydligen flyttat, för ungarna är långt ifrån att ännu lämna boet och klara sig på egen hand. Lukten har kraftigt avtagit och allt verkar vara frid och fröjd.