Envisa Elvira.

I en dryg veckas tid lyfte jag bort Elvira ur redet och tog bort alla ägg som hon och de andra hönorna värpt. Men vad hjälpte det? Lika envist låg hon där som en gammal bortglömd mössa. Till slut insåg jag att hon kommer att ruva oavsett vad jag gör. Lika bra att låta henne behålla några ägg. Nu ligger hon på fyra väl märkta ägg. De övriga äggen som under dagens lopp uppenbarar sig tar jag bort trots ilsket fräsande och hackande. Igår när jag kom in till hönshuset var Elvira uppe och åt. I rasande fart pickade hon i sig frön. Hon hade också presterat en bajskorv så stor att det verkade helt osannolikt att en så liten höna skulle åstadkomma något sådant. Ruvande hönor går sällan upp för att äta, när de gör det passar de på att också tömma tarmen.

I början av mars borde äggen kläckas och det är alltid lika spännande. Helst skulle jag ha sett att ruvningen skulle ha kommit igång litet senare så att både stora och små kunde gå ute. Därför kunde jag bara sucka när jag upptäckte att Mustikka, den svarta hönan, lagt sig i ett annat hörn. Hon ligger nu på tre ägg som skall kläckas om ca tre veckor. Jag väntar bara på att den tredje systern, Fluffy, skall besluta sig för att även hon vill ruva. Var skall de rymmas alla? Förstås hoppas jag på hönor och variation i färgskalan så att man kan indentifiera dem.