Vårens första kycklingar.

I hönshuset piper tre ivriga kycklingar. De kläcktes för tre dagar sedan och nu har de med iver börjat förse sig av den mat som till en början serveras, d.v.s. hårdkokt äggula och grynost. Det tog några dagar innan Elvira lät dem komma fram från gömstället under hennes varma dun. Den värmen har de verkligen behövt. Jag hade ju varnat Elvira och sagt att det i början av mars är för kallt för kycklingar. Men brydde hon sig om varningens ord? Nej! I sin ungdoms dårskap envisades hon med att ruva. Och inte nog med det, systern Mustikka ligger platt som en pannkaka i ett annat hörn. Några dagar innan K-dagen (K som i kläckning) damp Isabella ner bredvid Elvira. Tur var det för på det sättet har hon fått litet mera värme i sitt ganska så kalla hörn. Samma kväll blev det plötsligt el-avbrott. Det räckte några långa timmar innan vi fick elektriciteten tillbaka. Jag låg i sängen och oroade mig för hur de skulle klara sig i hönshuset.

Så kom K-dagen och åtminstone en kyckling kläcktes faktiskt den dagen. Följande natt hade vi -18⁰ och inne i hönshuset var det bara +5, vilket är väl svalt för en liten nykläckt kyckling. Men så länge mamman/mammorna tar hand om sina barn lider de ingen nöd.

Det har inte riktigt gått upp för Elvira att barnen är här nu och hon kan gott sluta ruva. Viola som bara hunnit ruva några dagar har fått två ägg att ligga på. När Elvira upptäckte att den andra låg på ägg sträckte hon huvudet in under Isabella och rullade snabbt och elegant ett ägg in under sig själv. Kycklingarna, de ligger turvis hos den ena och turvis hos den andra. Igår tyckte väl Isabella att det var onödigt kallt för hon skuffade sig med huvudet före med kraft in under Elvira som såg något irriterad ut. Det var bara för Elvira att göra sig bred så att alla rymdes under hennes värmande vingar.