Snöar det?

Snöar det undrade 8-åringen senaste veckan när luften fylldes av något märkligt ludd. Det såg verkligen ut som snö när det på marken låg drivor av luddet. Nu har det mesta försvunnit för vi har haft regn. Jag antar att det var ungefär så här det tedde sig när det enligt Bibeln kom manna från himlen. Men av detta kan man inte koka gröt, varken mannagrynsgröt eller annan gröt. Det är asparna som efter en den stora stressen i fjol då det i veckor var hett nu sett till att den verkligen skall få avkomlingar. Så mycket aspfrön som vi haft här kommer nog granskogen snart att få ge vika för en tät skog av asp. Sällsynt lär det vara med en sådan mängd aspfrön, så detta kan vara historiskt.

På odlingsfronten står allt mer eller mindre stilla för vi har haft en riktigt kall vecka. Däremot har det dykt upp både sorkar och mullvad på ställen där de inte borde finnas. Jag förstår inte riktigt hur de lyckas åstadkomma några gångar, för var man än sätter spaden i marken klingar den till mot sten. Vid istidens slut måtte det just här ha smultit en is som var sprängfylld med sten så mycket finns här. Och mellan alla stenar skall de små gnagarna (fast mullvaden är väl ingen gnagare?) kunna rumstera runt. Undra på att de blir glada när de hittar en plantering med lucker jord och härliga rötter att gnaga på. Här senast gav de sig på rödvinbäret som var uppstammat som ett litet träd.

Det lilla odjurets ingång till dess trevna hem.

Vi tyckte den uppstammade vinbärsbusken var ganska trevlig. Det tyckte sorken också.

Ekodlingen i orangeriet gick också på tok. Någon, eventuellt en ekorre, tyckte att bordet var dukat för den och har farit iväg med alla åtta ollon. Nå, kanske vi kan nöja oss med de ekar som finns i skogen.

I hönshuset har kycklingarna blivit drygt två månader gamla. Elvira, som ruvade frma dem, har beslutat sig för en ny kull och ligger nu och fräser i ett hörn. Dags att flytta alla till sommarhönshuset så glömmer hon sina stolliga ideér.

Tegel bärs in och ut.

Jag tycker att jag nästan varje vår förundrar mig över det konstiga vädret. I år njöt vi redan före Valborg av över 15⁰. Några dagar senare hade vi kraftig nattfrost och t.o.m. snö någon dag. Därefter har det varit kylslaget, blåsigt och solfattigt. Nu lovas det ändå bättre tider. Så fort solen tittar fram kastar sig bina ut för att släpa hem nektar och pollen till kupan. Sälgen och alla varianter av den slags träd blommade så det stod härliga till. Också lönnblommen verkar ha varit populär hos diverse pollinerare. Tre av kuporna var så klickfulla av bin att jag fick lov att sätta en låda med utbyggda ramar under, trots det kyliga vädret. Än har jag inte kommit åt att granska deras förehavanden. Det är bäst att inte i onödan kyla ner kupan och förorsaka problem för ynglen.

Ute har man överhuvudtaget inte kunnat så ännu. Marken har varit både kall och fuktig, för det har regnat ovanligt mycket för att vara maj. Däremot spirar det i orangeriet, även om en del av odlingarna tog stryk en riktigt kall frostnatt. Senaste höst inhandlade vi ett rejält lass med gamla tegelstenar som i sitt tidigare liv varit en del av en skorsten i en ungdomsgård. Tillsammans lastade vi teglen på vårt släp och körde hem med kanske litet sviktande däck. 

Prima tegelstenar som inte ens var svåra att rengöra från murbruk.

Här hemma fick vi lov att lasta om dem på lastpallar som en i taget kördes ner till orangeriet, varefter teglen skulle bäras in i orangeriet och staplas snyggt. Lastpallarna rymdes alltså inte in genom dörren därav allt detta bärande. Av tegelstenarna murades odlingsbassänger. Senaste sommar hade vi odlingarna i olika lådor och ämbar. Det blev, speciellt som det var en ovanligt het sommar, litet utmanande att se till att inte allt torkade bort. Nu hoppas jag att teglen och den större volymen skall hålla mullen lagom fuktig. När murandet var klart fick jag det glada beskedet att de ca 100 teglen som blivit över skulle bäras ut och lagras där för kommande behov.

Mulltransport på gång.

 Odlingsbassängerna skulle naturligtvis också fyllas med mull. Nu togs alla våra ämbar och hinkar i bruk. Nere vid vägen hade en lastbil lämnat en stor, mycket stor, säck med mull. Ämbar efter ämbar fylldes med mull och staplades på en lastpall som H. sedan med Avanten (att släpa en hel stor säck orkade den inte) kunde köra till orangeriet. Där kånkades ämbaren in och tömdes i bassängerna. Vad kan man annat säga än att landslivet ger en många möjligheter till styrketräning.

I det översta tegellagret lades tegeln liggande så att avställningsytan blev större.

I samma bassäng samsas tomater, sallad, basilika och blommande violer.

Man kan fråga sig om det är vettigt att odla både björnbär och ekar i ett orangerie. De ljusa "bollarna" är nämligen ekollon som nu gror för fullt.