Snöar det?

Snöar det undrade 8-åringen senaste veckan när luften fylldes av något märkligt ludd. Det såg verkligen ut som snö när det på marken låg drivor av luddet. Nu har det mesta försvunnit för vi har haft regn. Jag antar att det var ungefär så här det tedde sig när det enligt Bibeln kom manna från himlen. Men av detta kan man inte koka gröt, varken mannagrynsgröt eller annan gröt. Det är asparna som efter en den stora stressen i fjol då det i veckor var hett nu sett till att den verkligen skall få avkomlingar. Så mycket aspfrön som vi haft här kommer nog granskogen snart att få ge vika för en tät skog av asp. Sällsynt lär det vara med en sådan mängd aspfrön, så detta kan vara historiskt.

På odlingsfronten står allt mer eller mindre stilla för vi har haft en riktigt kall vecka. Däremot har det dykt upp både sorkar och mullvad på ställen där de inte borde finnas. Jag förstår inte riktigt hur de lyckas åstadkomma några gångar, för var man än sätter spaden i marken klingar den till mot sten. Vid istidens slut måtte det just här ha smultit en is som var sprängfylld med sten så mycket finns här. Och mellan alla stenar skall de små gnagarna (fast mullvaden är väl ingen gnagare?) kunna rumstera runt. Undra på att de blir glada när de hittar en plantering med lucker jord och härliga rötter att gnaga på. Här senast gav de sig på rödvinbäret som var uppstammat som ett litet träd.

Det lilla odjurets ingång till dess trevna hem.

Vi tyckte den uppstammade vinbärsbusken var ganska trevlig. Det tyckte sorken också.

Ekodlingen i orangeriet gick också på tok. Någon, eventuellt en ekorre, tyckte att bordet var dukat för den och har farit iväg med alla åtta ollon. Nå, kanske vi kan nöja oss med de ekar som finns i skogen.

I hönshuset har kycklingarna blivit drygt två månader gamla. Elvira, som ruvade frma dem, har beslutat sig för en ny kull och ligger nu och fräser i ett hörn. Dags att flytta alla till sommarhönshuset så glömmer hon sina stolliga ideér.