Korpar i hönsgården.

När hönsen flyttade över till sitt sommarhus uppstod ett helt nytt problem. Ett gäng på fyra korpar, jag tänker mig att de var en ohängd hop tonåringar, började ansätta de stora hönorna. Vi har inte haft tak på sommarinhägnaden där orpingtonhönsen vistas, men när det dagligen hoppade stora korpar omkring i gården måste ju någonting göras. Jag hade bara nät för bärbuskar hemma, så med viss möda fick jag det uppspänt över gården. För att åstadkomma ett stadigt nättak borde man ha satt upp stödstolpar på strategiska ställen. Jean-Claude höll noga vakt över sina hönor och föste dem in i ett hörn när han märkte att korpgänget satt uppe i träden runt hönsgården. Där stod han sedan som den yttersta vaktposten i beredskap att försvara sin lilla flock.

Bärbuskenät håller inte en listig korp så snart hoppade de igen omkring i gården.  Jag märkte sedan att de alltid satt i närheten och väntade på morgonen när hönorna fick mat och att de skriande och skränande återkom när det var dags för mera mat på eftermiddagen.  Korpen är en klok och läraktig fågel som snabbt lärde sig våra vardagsrutiner. Men de kan inte avhålla sig från att skräna så man hör ju på långt håll när de finns i närheten. Problemet löstes genom att hönorna fick äta inne med dörren stängd och genom att en bit fårnät lades över de värsta hålen.

Kanske korparna hittade ställen med bättre servering, för nu återkommer de bara stundvis och flyger snart vidare. När det var som värst vågade jag inte låta hönsen gå fria. Inte för att jag skulle ha sett att korparna attackerade hönsen, men man vill ju inte ta några onödiga risker. Däremot är jag ganska säker på att de hoppade in i hönshuset och stal ägg.