Knappt hade jag tänkt tanken att vi i år förskonats från besök av höken innan det dök upp en. Den första gången, eller det första gången jag var medveten om vad som skedde, satt jag inne och råkade kasta en blick mot hönsgården. Där på taket satt en hök! Fick bråttom ut för att jaga iväg den. Dvärghönsen hade alla flytt in i hönshuset, medan tyrnävähönsen stod och tryckte i en vrå av hönsgården. Det är litet jobbigt att gömma sig nu när alla blad är borta.
När jag kommer med eftermiddagsmaten brukar en del av dvärghönsen gå ut, detta trots att de ju ser mig varje dag och vet att jag inte utgör något större hot. Hos de stora hönorna får man närmast se efter var man placerar sina fötter, så ivrigt trängs de runt en när man kommer med mat.
Så igår när jag kom med maten pilade några dvärghöns ut ledda av ungtupparna Pan och Demi. Sen utbröt ett förfärligt kackel och alla kom instörtande och trängde ihop sig under bajsbrädan. Elvis som väntat på maten stack ut huvudet för att se vilken fara som hotade och började genast högljutt larma. Jag blev ju tvungen att gå ut och se efter vad det var som skrämde dem så. Där satt höken igen. Nu kan den inte komma in till dvärghönsens gård, men det kan ju inte de veta.
Elvis
Hos tyrnävähönsen höll Hjalmar
igång ett fasligt larmande allt medan hönorna stod hoptryckta bakom honom och
gav ifrån sig ett svagt ”krrrr”. Plötsligt kom Ellen inrusande, hon hade väl
inte hunnit med i svängarna och gömt sig någonstans i hönsgården. Hjalmar
verkade inte alls intresserad av locka sina hönor till matbordet. Anastasia
tyckte då med ungdomligt mod att serveras det mat gäller det att ta för sig.
Först efter en stund blåstes faran över och lugnet lade sig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar