Sandbad.

Den här tiden på året har hönsen ganska tråkigt då de för det mesta måste hålla sig inomhus. Endast några dagar har vi haft så pass varmt att åtminstone dvärg kochina har velat gå ut. Därför är det viktigt att de har ett ordentligt sandbad där de kan vårda fjärdedräkten. Sand behöver badet förstås inte innehålla, det kan lika väl vara mull och litet aska. I år har mina fått bada i den allra finaste badstrandssanden. Sedan barnsben har jag fått höra att marken vi odlat på varit så lerig. Och det är den, man behöver inte alls gräva djupt förrän man kommer till ett hårt lager lera. Det är gammalt havsbotten. Därför blev jag i våras mycket förvånad när det plötsligt dök upp den finaste sanden när elbolaget beslöt sig för att elledningarna som gick över våra marker skulle grävas ner. Varifrån hade den sanden kommit? Det visade sig att där vår köksträdgård ligger där finns det lera, men börjar man gräva hundra meter längre bort ner i backen stöter man på fin sand. Så fin sand kan man ju inte låta gå till spillo. Därför fyllde jag i höstas flera ämbar med sand som grävmaskinen grävt upp för att använda i hönshuset. Nu var jag litet sent ute och det hade regnat rejält under hösten, sanden var därför väldigt fuktig. Nu har den stått i vårt badrum och torkat, bara galna hönsmadammer kan syssla med sådant. Hittills har inte de övriga i hushållet knorrat över den underliga lagringsplatsen.

I hönshuset gav Elvira till allmän förvåning upp ruvandet redan före jul. I början hade hon svårt att ge sig om hon upptäckte att någon annan värpt, då var hon genast där och lade sig på äggen. Det kunde gå rätt vilt till om ytterligare någon skulle värpa, naturligtvis vill de alla trängas i samma rede, äggen skramlade omkring när Elvira makade på sig. Matti-Matilda som kläcktes i våras har också börjat värpa. Tuppen tycks ha ett speciellt öga till henne för jag har flere gånger sett honom ligga i redet tillsammans med henne. Det ser mycket rart ut. Bland de hemtrevligaste ljuden som finns är förresten hönsens småprat när jag på morgonen satt ner deras matbyttor. De pickar ivrigt under ett stilla kuttrande, medan jag städar undan nattens lämningar.

Hos dvärghönorna bytte vi fönster i höstas. De hade tidigare ett enkelt fönster plus ett genomskinligt plexiglas. Nu tog vi bort plexit och satte i stället in ett innerfönster som var överlopps i ladugården. Det har haft en stor betydelse för värmehållningen. När det blir varmt igen skall vi nog byta det andra fönstret de har på samma sätt.