En god tupp skall förutom att väcka husfolket underst bittida också se om sin flock. Det gör han genom att t.ex. visa på godbitar åt hönorna, ibland undrar jag hur mycket tuppen själv får i sig. Tuppen skall också rekommendera goda värpplatser, varna för faror och hålla ordning i flocken. Det sistnämnda blev idag extra tydligt hos oss efter att vi igår varit tvungna att ta bort Pippin den lille. Han hade fått något slags tumör i huvudet och blev småningom allt hängigare, så han fick gå till sällare jaktmarker. I morse uppstod det ett förfärligt slagsmål mellan Fluffy och en av de fyra svarta hönorna. Utan en tupp i flocken, som håller styr på hönorna, kan de brutalt göra upp om rangordningen.
Fluffy är en rätt vacker höna med vita friserade
lockar. Under höstens lopp har hon visat sitt temperament och barskt hållit
efter ungdomarna. Hon är redan tre år och hör liksom Elvira och Mustikka till
de äldsta i flocken. Tydligen brast allt för henne idag och hon angrep den svarta
hönan med en fruktansvärd frenesi. Det var ingen idé att försöka skilja
slagskämparna åt. Fluffy brydde sig överhuvudtaget inte om att jag en längre
stund höll henne i famnen, när jag släppte ner henne rusade hon hämndgirigt
iväg för att igen angripa den andra. Hon riktigt knep till i den andras kind
och höll hårt fast, svarta och vita fjädrar för att inte tala om dammet rök. De
andra hönorna höll sig nogsamt ur vägen och tackade nog sin skapare för att de
slapp bli attackerade på det här sättet. Litet tveksamt lämnade jag dem åt sitt
öde och undrade vilket blodbad som skulle möta mig senare på dagen. Men allt
verkade vara frid och fröjd även om de andra artigt gick åt sidan när Fluffy
ville äta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar