Vad som göms i snö...

Det heter ju att det som göms i snö kommer fram i tö. Just nu faller snön ner och vi firar valborgsmässoafton i morgon! Inte roligt, men våren skall väl komma för i går såg jag en citronfjäril. Med hänvisning till rubriken har vi inte haft så mycket gömt i snö, men man kan också säga vad som döljs bakom ladugården kommer aldrig fram. Vår stora ladugårdsbyggnad såg ganska besynnerlig ut när vi köpte stället. Den delen där korna vistats hade på vissa ställen skivor på ytterväggen. På ett ställe hade de tidigare ägarna öppnat upp ett större fönster. En gavel var omålad, på den andra stod ett till hälften raserat AIV-torn. Värst såg det ut bakom och gör än i denna dag. Nu har H. tagit itu med baksidan.

Längst t.h. kornas ingång, följande dörr ledde till fähuset med mjölkrummet, därefter ett utrymme där det kanske funnits hönor, de tidigare ägarna lämnade efter sig två stora vävstolar så det kallar vi vävstugan. Längst till vänster dörren till tidigare vedlidret, numera hönshus.

Ladugården idag med snöflinga på linsen. Vi har förminskat det stora fönstret, men hela huset ser litet vingligt ut och de omaka fönstren stör mitt öga. Man får dock välja sin strider i detta fall vad man skall ta itu med.

Gödselstacken fanns förstås strax bakom fähuset och tömningen av den har inlett restaureringen av baksidan. Först togs gammal halm bort och därefter gödseln som med fog kan sägas vara helt utbrunnen. Återstoden var vätska som H. med möda och besvär öst bort. Nu fylls bassängen med stenar, som det finns övernog av på tomten. Småningom blir det ett ställe att förvara större redskap på.

En gödselstack är aldrig en speciellt munter syn.

Här ser man att ladugården är byggd på själva hälleberget och följaktligen står stadigt.

När gödselstacken väl fylls blir den helt fin och användningsduglig.

Kallt, kallt.

Påsken har kommit och gått och kallt var det. Att stå ute och kratta medan snön faller känns inte upplyftande. Bina som redan hade hunnit vara ute och samla in pollen drog sig surmulna in i sina kupor igen. Också hönorna har haft det svalt för jag har inte räknat med att nätterna fortfarande är så kalla. I natt hade vi -10 grader! Kycklingarna ser ändå ut att må bra och kan efter maten alltid krypa in under Isabellas värmande vingar. Så fort hon känner en kyckling under sig sjunker hon ner på golvet och blir liggande. De andra hönorna sover redan uppe på pinnarna tillsammans med Gunnar medan Isabella har en sovhörna på golvet där de tre kycklingarna också sover. 

Eftersom Reijo/Regina är flera veckor äldre än de andra har jag tyckt att Pricken och Ettan knappt vuxit alls. Det är ändå en synvilla, för visst har de blivit större och nu börjar också deras dun förvandlas till fjädrar. Det skall bli spännande att se om Pricken och Ettan är hönor eller tuppar. Eftersom de har litet annan färg hoppas jag på det bästa.

Reijo/Regina liknar väldigt mycket sin mamma Margaretha.

De stora hönorna ruggar så det står härliga till. Bra onödigt att rugga två gånger om året tycker jag. Inte ett ägg har vi fått under de senaste veckorna och att tvingas köpa ägg till påsken känns inte helt rätt när man borde kunna producera egna.

När man är trött eller fryser är det skönt att sova under mammas vinge.

En aprilkyckling

Jag skall genast fria hönsen från mina misstankar om rasism. I går, 1 april, kläcktes Etta som är gul, med en svag, svag grå underton. Ingen har gjort den kycklingen något ont. Tvärtom lyfter hönorna elegant på fötterna för att undvika att trampa på henne (?) där hon pilar runt benen på dem. Också jag får röra mig extremt försiktigt för att inte ha ihjäl någon av kycklingarna.

Regina som känner sig stor hänger med de stora hönorna och kommer för att äta kycklingmat först när de små fått sitt. De ser ganska rart ut när de minsta står maten och de övriga försiktigt pickar i sig mat och skickligt undviker de små.

En riktig påskkyckling.

Isabella tycker helt klart att två kycklingar räcker för hennes behov, hon var ju ganska slarvig med sina åtagande ifjol så kanske det är bra så här. Hur Etta känner igen sin mamma förstår jag inte. Idag sprang hon runt bland hönorna och kikade upp på dem och plötsligt fick hon syn på Isabella och rusade efter henne. När Isabella ligger ner tränger sig Etta och Pricken in under henne och gonar sig i värmen. Tveksamt är vem som nu skall ta hand om de kvarvarande äggen. Idag på kvällen såg jag Margareta med en suck lägga sig på dem ”håhå, jag måste väl ta hand om dem, eftersom de andra inte bryr sig”. Det kan nog hända att det inget blir av dem, men om hon orkar ligga får hon försöka.

Pricken och Etta vid matskålen.

Vad är det som händer?

Senast jag skrev var det Margareta som låg på äggen, nå det gav hon upp ganska snart. Hon kände att hon har en större roll som uppfostrare. Strax var Viola undanskuffad och Margareta tog över Regina. Benjamina kommenderades att ligga på de kvarvarande äggen. Hon fick stackarn verkligen ligga tätt. Om hon steg upp när jag kom med maten jagade Margareta tillbaks henne omedelbums.

Regina har hunnit bli drygt två veckor. Man ser redan början till riktiga fjädrar. Visst var det så att hönan får fjädrar tidigare än tuppen? Jag hoppas på det bästa.

Margaretas temperament har också sina goda sidor för plötsligt tyckte Isabella, som från sidan följt ståhejet med ägg och kyckling, att också hon skulle ta del av det hela. Hon har bara umgåtts med Gunnar och tydligen därmed fått stärkt självförtroende för nu började hon nypa Viola så att fjädrarna rök. Det satte tog Margareta stopp för medan Gunnar, som ju skall hålla pli på sina hönor, beslöt sig för att kvinnfolk är besvärliga.

För några dagar sedan kläcktes det två ägg till. Den ena kycklingen var gul och idag hittade jag den död. Nu undrar jag om hönorna är färgrasister eller om det är frågan om inavel. Om det är det senare måste jag se mig om efter ett nytt hem för Gunnar, äta upp honom vill jag inte. Den andra kycklingen, Pricken, har hittills klarat sig. Litet besvärligt är det att mata den för Isabella, som ligger på de kvarvarande äggen och borde ha moderskänslor för den lilla kycklingen gör ingenting för att hjälpa den äta. Margareta får rycka in som styvmamma.

Pricken är verkligen som två dagar gammal en liten prick jämfört med Regina som syns i förgrunden.

Reginas fjärde dag.

De nog så intressanta, våra höns. De har nu alldeles tydliga roller. Det var ju Viola som beslöt sig för att börja ruva. Hon uppfattar nu att hon och ingen annan är Reijo/Reginas mamma. När jag kommer med maten är det hon som lockar fram kycklingen och lyfter fram godbitar åt den. Margareta ligger envetet på de ägg som värpts under den senaste tiden. Jag hade ju tänkt att jag skulle ha kunnat avskärma den som ruvar så att de andra inte skulle lägga fler ägg i redet, men av det blev intet. Benjamina har också fått för sig att hon skulle vilja bli mamma, men hon är en sån hoppetossa att det inte vill bli till något. Därför lägger Margareta beslag på alla ägg hon kan. De trängs stundvis i redet och hackar vildsint varandra i huvudet för att få ensamrätt till äggen. Isabella som i fjol mest var en glad moster och inte deltog i uppfostrandet av de nio kycklingarna hänger med Gunnar. Nån skall han ju stackaren ha att umgås med, när de andra bara fräser åt honom.

När man är liten är det tryggast att vara nära mamma.

Reijo/Regina har kläckts.

Outgrundliga äro Herrens vägar, men det är minsann hönsens också. Bra gärna skulle jag vilja ha kameraövervakning i hönshuset. När jag på fredagen kom hem från jobbet hittade jag mitt på golvet i hönshuset ett trasigt ägg och en död kyckling. Hur hade ägget hamnat där? Vem hade rullat dit det? Hade någon höna hackat sönder skalet eller hade kycklingen själv tagit sig ut? Det hela är mycket märkligt. Svaga nerkylda kycklingar kan behändigt värmas upp innanför bh:n, men denna var alltså stendöd och hönorna spatserade obekymrat över den när de kom för att äta.

Jag skulle gärna ha sett att en så här ljus kyckling skulle ha överlevt.

På söndag kläcktes så Reijo/Regina. En mycket tuff liten krabat som redan beger sig ut på äventyr. Viola gör sitt yttersta för att lära Regina (jag vill ju ändå tro att det är en höna) att äta. Det är ett väldigt kuttrande och Viola visar ivrigt att det här kan man äta och Regina äter för varje mål litet mera. De andra hönorna är mera intresserade av att själva smaska i sig kycklingmaten, som de första dagarna består av äggula, grynost och litet havregryn.

Viola visar vad man skall plocka åt sig från fatet.

Violas ruvning.

Jag har sedan senaste vecka legat i feber och inte riktigt kunnat hålla mig uppdaterad gällande Violas ruvning. När jag insjuknar tar jag ofta till min läkarbok från 1881. Om feber står följande att läsa ”Bland allmogen på landsbygden är det ett ganska vanligt bruk att, om man tycker sig ’hafva feber’ eller rättare sagdt känner sig het, ruskig och illamående, strax gå till sängs, packa ner sig i ett lager af dynor och täcken, stänga till fönster och dörrar, starkt upphetta kammaren, taga sig en sup bränvin, några koppar kokhett kaffe, måhända äfven en försvarlig portion varmt fläderthé”. Så gjorde ock jag, stackars oförståndiga hönsagumma. Ja, drack brännvin gjorde jag ju inte, men bäddade ner mig och drack varmt. Det visade sig vara helt fel. Enligt läkarboken skall man dricka kallt vatten, vila i ett rum där det är ca 16-18 grader och som en knorr på det hela sätta sprätt på febern med ett ”afföringsmedel”. Jag håller mig nog hellre till allmogens varma drycker. Hela avsnittet om feber avslutas varnande med att ”mången har fått sätta lifvet till” för att man avvikit från diverse goda råd.

Viola var i början av sin ruvning litet hoppsig, men det bättrade sig, framför allt sedan Margareta ryckte in och tog över äggen. Den som förra sommaren upplevde hur Margareta med järnhand styrde över speciellt tuppkycklingarna vet, att blir det kycklingar nu så kommer de att uppfostras i herrans tukt och förmaning. Helt smidigt har dubbelruvandet inte gått, för rapporter har nått mig om att ägg rullat ut ur redet och att Margareta ofta ligger ensam där. Idag när jag hasade mig ut i hönshuset låg Margareta där, bred och frodig. Under hennes bringa stack Violas stjärt fram. Det var allt som syntes av den stackars hönan. Jag hoppas hon inte kvävs till döds.

Självmedveten ligger Margareta på Violas ägg.