Bina svärmar!

Ibland blir det riktigt dramatiskt med biodling. Bin svärmar för att de tycker att de har det för trångt i kupan (eller för att drottningen blivit gammal).  Det här avhjälps lättast genom att dela på samhället och göra avläggare. I förrgår delade vi på två av våra bisamhällen, allt för att förhindra svärmning. Det tredje samhället lämnade vi dock ifred. Det fick redan förra veckan en tredje låda på och hade alltså mer utrymme än de andra.

I går kväll när jag i sakta mak vandrade mot järnvägsstationen efter en middag inne i centrum nåddes jag av katastrofmeddelandet från Toivola. Bina svärmar! De hade säkert redan under eftermiddagen gett sig iväg och Cora upptäckte under kvällskisset att allt inte stod rätt till i trädgården. Något underligt hade hänt med höstören som stod lutad mot äppelträdet. Den hade blivit betydligt fetare. Stel i kroppen stod hon och stirrade. Rätt hade hon i att det var något underligt. Bisvärmen hängde fast där. Det var tursamt att de valt en sådan plats för då var det tämligen lätt att flytta över dem i en papplåda.

När bin svärmar slår de sig först ner i närheten för att sedan skicka ut spanare i jakten på en ny bostad. De kan sitta kvar någon timme eller ett helt dygn, allt beroende på hur det ut ser på bostadsfronten i närheten.  Vi hade tur, för de var fortfarande kvar på höstören när min taxi svängde upp på gården. Ja, jag kunde inte ta det långsamma tåget hem när det var fara på färde.

Ur papplådan skakade vi ner så många bin vi kunde i en ny kupa. Mot flustret lade vi en skiva och där lade vi papplådan med de bin som inte velat lossna. De var många. Sen var det bara för dem att vandra fram mot flustret. De gick faktiskt målmedvetet fram mot sitt nya hem, vilket såg ganska roligt ut. Nu hoppas vi att detta var årets svärm.