Biodlarens vedermödor

I måndags träffades biodlarna för att lära sig mera om amerikansk yngelröta – en av de många sjukdomar bin kan drabbas av. Yngelrötan orsakas av en bakterie (bacillus larvae). Den här otäcka bakterien kan bilda sporer som motstår alla sorter av angrepp. De överlever både stark hetta och stark köld, uttorkning och antibiotika. Dessutom kan de överleva i upp till 70 år i ett dvaltillstånd. Tydligen finns den här yngelrötan i nästan alla bigårdar, men det är inte alltid den verkligen bryter ut. Om den gör det måste man förstöra samhället. Det görs genom att man gräver en ordentlig grop och tuttar eld på hela kupan. Askan skall sedan täckas över att så att andra bin inte kan komma åt resterna. Honungen påverkas tack och lov inte alls av den här sjukdomen, det är ynglen som drabbas.

För att motverka yngelrötan skall man alltid varje år smälta ner de använda vaxramarna. Det betyder förstås mera arbete för biodlaren, men också friskare bin. Alla kupor skall också tvättas med t.ex. Virkon S eller tryckspruta. Har man träkupor kan de brännas.  Man har också odlat fram bin som har anlag för stor städiver. De har nämligen större motståndskraft mot sjukdomen. Jag är så glad att jag inte är ett bi, för till skillnad mot hemulen i ”Vad tror du att det hände sen” är städning inte min största fröjd.

Förutom yngelröta finns det i Finland åtminstone sex olika virus som kan angripa bin. Virusen sprids bl.a. genom den trafik av s.k. paketbin (en låda med ett litet bisamhälle) som skickas mellan länder i Europa. Eftersom handeln är fri är det ganska svårt att förhindra spridningen av olika sjukdomar.

Efter det här föredraget kände man sig ganska dyster. Då det dessutom visade sig att två av de nyblivna biodlare, som liksom jag gick kursen i fjol, plötsligt utan synbar orsak förlorat alla sina bin i augusti kändes det ännu värre. Att samhällena gick under kan ju bero på svaga drottningar. En biodlare hade under sommaren flera gånger fått lov att byta drottning för att hennes drottningar av någon orsak dog. Två personer hade fått samhällen förstörda av getingar som tydligen matar sina egna larver med bin, men de är också ute efter honungen.

Nu är jag ganska betänksam – hur skall det gå för mina samhällen. De tre gamla kuporna har dragit ner all sin vinterföda, men alla de tre kuporna som bildades av svärmar har varit mycket dåliga på det. Man kan ju inte heller tvångsmata dem om de i sitt oförstånd inte förstått att fylla förråden inför den annalkande vintern. Det gäller nu att vänta och se vad som händer nästa vår. Litet orolig är jag allt.