Skördetider II

När hösten kommer kan man tidiga morgnar se hur älvorna har hängt upp sitt byk till tork.

Jag läste i dagens Västra Nyland en kolumn under rubriken Äppelstress. Det var en betraktelse över den stress som kan drabba en i skördetider när allt mognar och man skall safta, sylta, lägga in, frysa, torka och ta vara på allt. Även om jag själv är en ekorrsjäl av stora mått tycker jag inte det är så farligt om en del, eventuellt en stor del, blir kvar i trädgården eller skogen. Det mesta tas till vara av djur som kanske behöver det bättre än vi. I vår trädgård har vi haft besök av både mårdhund och hjortar som har ätit av fallfrukten. De vilda djur som kommer in på vår gård gör det nog på egen risk. Hundarna driver med hård hand, eller kanske snarare genom ett gräsligt skällande, bort alla oinbjudna gäster.

Så här fint blommade de gamla träden i våras.

I år har vi, liksom mången annan, haft enorma mängder äpplen. Vi plockade hel del. Det såg ut som om de rödaste och finaste fanns högst upp och det kändes ganska äventyrligt att balansera ute på en gren som eventuellt skulle kunna ge efter. Nästa år måste jag ha någon yngre som kan klänga uppe bland grenarna. Sammanlagt plockade vi 50 kilo och det förde vi till ett musteri. Jag tyckte att 50 kg lät ganska mycket, men det var ju ingenting. En person kom släpande med 200 kilo. När äpplena pressas får man, litet beroende på äppelsort, ungefär hälften av mängden i form av saft. Nästa gång äppelskörden blir stor skall jag plocka mera, för saften försvinner i rasande takt.

Skörden blev fin. Till det bidrog säkert bina men kanske också att vi varsamt ansat träden eftersom de länge hade fått stå utan skötas.

Det är klart att jag fröjdar mig åt att ha äppelsaft av egna frukter, lingonsylt av bär jag plockat själv och löken som torkat färdigt på loftet. Det finns en stor tillfredsställelse i att ha fyllda förråd. Är det kanske ett arv från förfäder som levde i ett samlarsamhälle? Numera tenderar människan ändå mer att samla på sig allt möjligt onödigt och inte jordkällaren full av rotfrukter. Säkert skulle jag också koka sylt i större mängder om det fanns någon som åt av den. Svartvinbärssaft kokar jag bara vartannat år och det räcker mer än väl till. Det är ingen idé att fylla ladorna om maten inte har någon åtgång. Därför försöker jag också se till att frysen töms innan följande skörd skall in. Fast det skall erkännas att vi har torkade trattkantareller som vid det här laget nog är ganska gamla. Inte vill jag kasta dem heller efter allt besvär med att rensa och sedan torka dem. Nu väntar frysen på att älgjakten skall ge resultat och att fåren skall slaktas. För att allt skall få plats har hundarnas övningsobjekt = kråkor och fasaner fått ge vika för bättre kött och getts vidare till personer med unghundar.

Gullök, rödlök, vitlök och schalottenlök.