Små hönshusiakttagelser

Både i böcker och på diskussionsforum på nätet framhålls det hur roligt det är att följa med sin hönsflock. Den charmen har jag upptäckt först nu när vi har ett hönshus som är så stort att man kan vistas där tillsammans med hönsen.

Höns har en massa olika läten. Vi hade i tiden en höna som när hon lagt ett ägg högljutt ropade ”kaakaa, jaag har laagt ett ääägg”. Eftersom hon ibland smög sig in i ladugården och där värpte i en låda var det helt bra att hon skrek så visste man att gå och se efter.

Nu börjar jag också lära mig att urskilja tuppens olika läten. Galandet som alla känner till har ju att göra med reviret. Det slår lock för öronen när Dorian Gray besluter sig för att gala just när man håller på och sysslar i hönshuset. Grannen sade häromdagen att när hon inte hör vår tupp blir hon orolig att någon varit framme och tagit honom. Vi såg faktiskt en räv härom veckan så risken finns ju. Sen har tuppen också olika varningsläten. Ett ljud, som jag omöjligt kan härma i skrift, knappt muntligt heller, betyder ”FARA, stå helt stilla”. Det är helt fascinerande att se hur hönorna fryser till stoder och länge står blickstilla innan Dorian inser att han än en gång hört fel. Han gör lätt det.

När tuppen hittar någon ovanligt god matbit skrockar han på ett speciellt sätt och visar sin favorithöna vad han funnit. Med mat mutade han också en höna som han just parat sig med. Hon hade varit ganska ovillig och så fort han var klar, det går verkligen snabbt, lade han framför henne en matbit och den tackade hon inte nej till.

I morse fick jag se hur en höna efter att hon ätit litet sökte sig till värpredet. Hon tittade spanande in i det som om hon sökt efter något. Men det var tomt för jag hade just tagit de två ägg som fanns där. Hon beslöt sig i alla fall för att kliva in i redet, som är en plastback fylld med hö. Då kom en annan höna som pep rysligt och klev också hon i redet. Tuppen kom farande och hackade till den första hönan. När hon inte lydde direkt hackade han på nytt. Då resignerade hon och klev ur redet medan den pipande hönan kunde lägga sig ner, tystna och börja värpa. Den pipande hönan måste ju ha sagt att hon har ett rysligt behov av att värpa och tuppen som skall hålla sams i flocken fick lov att agera barnmorska och hjälpa hönan med födslovåndorna.

Jag sliter fortfarande med att få kompostbädden att börja brinna. Den är nog litet varm, men någon rykande kompost är det inte frågan om. Det är bara att hela tiden mata den med mera näring och vända, vända. Jag har också införskaffat en präktig grep som står precis utanför hönshuset och alltid skall finnas till hands när man grips av häftig lust att vända kompost.