Nej, se det snöar.

Det kliar i fingrarna av att få ta itu med vårbruket. Lövkrattningen kan jag gott avstå ifrån, men att få borra ner fingrarna i jorden och så allehanda frön, det längtar jag efter. Men idag snöar det. Det är ändå ingenting mot den snö som vräkte ner för en knapp vecka sedan. Stora vita flingor dalade ner praktiskt taget hela dagen och man trodde snarare att det var december än slutet av mars. Varje år är det samma sak, våren kommer inte utan bakslag. Ändå blir man så besviken, fast man vet och förstår att våren inte kan komma i ett nafs.

Otåligt väntar jag också på att få veta om Cora är dräktig. Hittills har hon varit sitt vanliga glada aktiva jag och inte visat några som helst tecken på att det finns liv i magen.

Likaså väntar jag på att se om bisamhällen verkligen skall klara sig tills naturen står i blom. H. har börjat spika nya ramar. Efter förra säsongen hade jag ju tänkt mig att det var det jag skulle göra under vintern, men så har det inte blivit. Nu måste vi i alla fall ta itu med att tvätta lådorna och snart är det dags för den stora vaxsmältningsdagen.