Tre små gummor…

Egentligen är det inte tre små gummor som flyttat in i hönshuset utan tre nätta unghönor. Jag har redan en tid velat utvidga flocken men på grund av myco har det varit stiltje på försäljningsfronten. Man vill ju inte heller riskera att köpa smittade djur. Sen fick jag syn på en annons på www.munanetti.fi där det fanns Alho-höns till salu. Förhållandena verkade okej och hönorna fanns på 1 timmes avstånd, vilket verkade rimligt.

Alho är den populäraste av de finska lantraserna och det finns över 1000 sådana hönor i Finland. Namnet har sitt ursprung i den som står som ”stamfar” för rasen, Pentti Alho hemma i Kärkölä. Han hade fått sina hönor i slutet av 1970-talet av sin faster. Ur den flocken har dagens Alhon utvecklats.

Det är relativt små och lätta hönor, som också har visat sig vara pigga och nyfikna. De tycker också mycket om att sprätta och har ordentligt rört om i kompostbädden som jag håller på och bygger upp. Det är bara bra för komposten skall ju vändas för att brinna bra.

Till färgen är de gyllene eller rödbruna. Fjäderskruden kan också vara helt prickig. De anses vara goda värpare och ruvar också ganska gärna. Den dagen jag hämtade hönsen hade en av de tre som det var meningen att jag skulle få just lagt sig för att ruva så det blev en annan i stället.

Hönorna hade redan namn när de kom till oss; Viivi, Ninni och Minttu. Eftersom de är finsk lantras tyckte jag att de kunde få behålla sina finska namn.

Viivi har en prickig fjäderskrud och går därför lätt att identifiera.

De ”gamla” hönorna tog litet betänksamt emot nykomlingarna. Tuppen ville först inte alls ha med dem att göra, men efter en dag verkade det som om han inte hade ögon för någon annan.