Snövit ruvar!

I förrgår hände det – Snövit låg blickstilla i redet trots att jag kom in med mat åt dvärghönsen. Jag har gjort allehanda små trevliga reden åt dem, men de har valt att i halmen på golvet göra sitt eget lilla bo. Det ligger i hörnet precis invid dörren och bakom vattenautomaten och mitt emot fönstret och luckan ut. Här är det inte tal om att vilja värpa i skymundan utan tvärtom på den ljusaste platsen.  Platsen är illa vald också för att det finns risk att de knuffar på vattenautomaten så allt strittar åt olika håll. Ganska torrt har de trots allt lyckats hålla det.

Eftersom de här hönorna inte alls är speciellt tama utan tvärtom rätt skärrade, har det tagit lång tid innan de vågade komma fram till matkoppen när jag var närvarande. För att inte tala om att de skulle våga ligga kvar i sitt rede och värpa när jag kommit in. Därför fann jag det såväl lovande som överraskande när Snövit låg kvar. När hon också följande morgon låg på samma sätt var det klart – hon ruvar. Hurra! Man talar om att hönan lägger sig som en mössa när hon ruvar och så ser det verkligen ut. På finska finns det ett bra uttryck – hönan har läsähtänyt. Hon breder ut sig så mycket som möjligt för att täcka och värma hela högen av ägg.

Trots Snövits vilda protester, hon pickade och morrade argt, har jag idag grävt fram äggen under henne och märkt dem. Fem ägg fanns där och eftersom de något skiftade i färgnyans tror jag att antingen Greta eller Bella också bidragit, kanske båda två. Få se om de andra kommer att vilja lägga nya ägg i hennes hög. De kanske smyger sig till det de korta stunder när hon går upp för att äta eller bajsa. Bajsandet sker sällan och under ett oherrans kackel och skrik. Jag hörde henne igår och hittade också en ofantlig bajsklump.

Nu håller vi tummarna för att Gustaf gjort sitt och att äggen verkligen är befruktade. Om några dagar kan det kanske vara dags att försöka genomlysa dem och se om där verkligen finns något liv. Så gäller det ju också för Snövit att orka ligga platt i tre veckor.