Ruvningsrapport I.

Alla djur skyddar instinktivt sina ungar. Fågeln som ruvar ligger platt i boet. Snövit ser också mest ut som en bortslängd vintermössa, en ganska fluffig sådan. Sämre är det med skyddsfärgen. Ute i naturen skulle hon strax bli upptäckt om man inte kunde ta henne för en snöklatt. Hon reser ilsket borst, d.v.s. stjärtfjädrarna, när min hand närmare sig henne.

Snövit ligger platt och bred på sina ägg.

Djur som beskyddar sina ungar ser sig ibland tvungna att flytta dem till en tryggare plats. Jag har upplevt katter som flyttat hela kullen en efter en och en tik som envisades med att flytta en valp ur valplådan upp på en säng, vilket ju inte var så förnuftigt. Men höns som flyttar hela ägghögen, det har jag inte upplevt.

Snövit som inledde sitt ruvande i det vanliga värpredet har uppenbarligen blivit tillrättavisad av Margareta som ville värpa på sin vanliga plats. Sagt och gjort plötsligt en dag låg Snövit strax intill den gamla platsen och alla äggen hade hon under sig. Hur hade det gått till? Har hon först puffat iväg äggen ett efter ett eller har hon lagt sig tillrätta och med näbben dragit äggen till sig och under sig? Nu skulle det ha varit roligt med en viltkamera i hönshuset som skulle ha dokumenterat det skedda.

Hönsen upphör inte att förvåna mig och ju mer  jag umgås med dem desto märkvärdigare framstår de som.