Sommarhönor, och för den delen biodling, är verkligen inne nu. Vi har i nästan 20 år haft sommarhönor som på hösten returnerats till den gård där våra får övervintrat. Efter att vi blev ägare till en stor ladugård började jag fundera på att hålla hönorna också över vintern. Det lämpligaste utrymmet för ett isolerat hönshus visade sig vara det som dittills fungerat som vedlider. Det vetter mot söder vilket betyder rimligt ljus under vintern och en solig och torr hönsgård.
Först måste veden, som vi de senaste åren omsorgsfullt travat in, flyttas till det utrymme där den lilla traktorn står. Grus på jordgolvet och ett trägolv på det och ett nytt vedlider var fött. Sen skulle ju veden förstås flyttas. Att flytta och trava 8 kubikmeter ved är ganska jobbigt. Som av bilden, från det blivande hönshuset, synes var det mycket att bära och kånka.
De fyra första hönorna har nu kommit, vanliga hy line brown. Den här flocken var ovanligt ung och har just börjat värpa, d.v.s. två av dem. De första äggen var ännu små och vägde under 50 gram. En dag klämde dock en ur sig ett ägg på hela 66 gram!
Den första dagen vågade de sig inte alls ut ur sommarhönshuset. Försiktigt gluttade de ut genom luckan men konstaterade att världen utanför såg allt för farlig ut. Kanske solskenet också skrämde dem, vana som de var vid endast ett dunkelt ljus. På den andra dagen lyckades jag locka ut dem med hjälp av en bytta med mat. Då vågade de ändå vara ute endast korta stunder. Nu efter en dryg vecka rör de sig mestadels ute och sprätter av hjärtans lust. Höns ägnar en stor del av dagen åt födosök, bara de får möjlighet till det. Fodersök ger inte bara mat utan också underhållning. Kosten blir mer varierande och så får de viktig D-vitamin av solljuset. Äggen blir också mycket godare och gulan får en kraftig lysande färg.
In i hönshuset går hönorna nu för att sova samt för att värpa. Värper gör de på golvet, redan duger inte.
För den som vill läsa mer om hönor rekommenderar jag bl.a. "Höns i trädgård"av Karin Neuschütz (1998), "Börja med höns" av Anette Sievers (2010) samt nyutkomna "Omat kanat, omat munat. Pihakanalan perustaminen" av Kirsti Hassinen (2014). Den sistnämnda är en utmärkt guide för den som vill skaffa sig en liten flocka med lantrashönor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar