När vi flyttade till Toivola stod "Nordeuropas största lada" på tomten. Den var byggd i tre våningar, varje våning var närmare 300 kvadratmeter. Nederst fanns det plats för ett tröskverk. Tyvärr hade man låtit taket rasa in. Att reparera det skulle ha blivit allt för dyrt och vad skulle vi med en sån jättestor lada? Den var litet kyrkliknande, så det kunde ju ha gett ett ideér om hur man skulle använda den. Att få tillstånd att riva den var inte helt lätt. Här i trakten finns det inte många lador bevarade mer. Risken fanns dock att hela härligheten skulle ramla ut på vägen där hästar och människor passerar på väg ut på sina motionsrundor.
Huvudingången var den första sommaren nästan täckt av ogräs.
Förutom ett läckande plåttak bestod ladan av idel kärnfriskt virke. Allt var av enorma dimensioner och det grämer mig fortfarande att vi inte kunde riva försiktigt och ta till vara alla de goda plankorna och de friska timmerkonstruktionerna. Det skulle emellertid ha tagit en evighet och var skulle vi sedan förvara allt? Mycket finns ändå i högar på ladugårdsvinden och gömt bakom ladugården.
I somras restes det på ladans plats ett garage. Det har plats för bilarna och Avanten (behändig liten traktorliknande sak, ett måste på alla jordbruk). I ett hörn inreddes ett snickeri = nedre snickeriet.Där byggs biramar, fågelholkar, lådor av olika slag och görs nödvändiga reparationer.
I snickeriet finns grejorna till vänster och grunkorna till höger. Åtminstone än så länge råder reda och ordning.
Längs vägen har det byggts ett staket vars stomme består av virke från ladan. Här ser man hur friskt det 100-åriga träet ännu är. Det tjärades för att hålla bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar