Örtagården.

För några år sedan tröttnade jag på ett ganska vildvuxet buskage av spireor. Området låg i en liten solbelyst slänt upp mot vägen och jag tyckte det kunde passa utmärkt som örtagård. Sagt och gjort, buskarnas grävdes bort och en duk som skulle hålla ogräset borta lades som grund innan vi fyllde på med grus, sand och mull. Jag hade en tanke om att bygga örtagården i en klassisk cirkel, men i praktiken blev det ändå inte riktigt så. Örter lär nämligen trivas med att växa i cirkel och många biodynamiker odlar just på det sättet.

Den första tiden såg odlingen ganska ynklig ut.

Först hade jag en blå kruka som centrum i odlingen, men sedan kom vi på att flytta dit en gammal kvarnsten som vi lade i mitten och som gav örtagården ett slags rytm och centrum, dessutom finns det stenar att stiga på när man skall rensa. Matta eller inte, ogräs kommer det ändå. Dessutom fick vi av en vänlig (?) själ mynta och det sprider sig ju helt ohämmat. Nu har vi lyckats rensa bort det mesta och satt en planta att växa i ett djupt rör, men ändå tycker jag att det sticker upp mynta här och där. Citronmelissen har också en tendens att breda ut sig. Det var en nyhet för mig när jag läste i Anna Bergenströms bok Annas örtagård att Melissa kommer från grekiskans ord för bi och att örten även kallas bisuga. Anna berättar vidare att man kan gnugga in nya bikupor med citronmeliss för att få bisvärmar att stanna kvar och trivas. Det är kanske något jag borde prova på

.

Gräslök är ett måste i en örtagård. Jag låter det ofta blomma, fast stråna då blir grova och hårda, för att blomman är så vacker. Vår gräslök har sällskap av piplök och kinesisk gräslök som blommar med fina vita blommor. Det som däremot inte trivts är persiljan. Bara det första året växte den riktigt fint, men därefter har plantorna varit bleka och usla. Dem måste jag kanske flytta till det vanliga trädgårdslandet.

Salvia hör inte direkt till mina favoriter i matlagningen. Men vi har ändå av den i örtagården. Vanligen brukar den inte blomma i Finland. Vi blev därför ganska förvånade när vi i juni märkte att vår salvia, som vuxit enormt plötsligt hade knoppar. Sedan gick det flera veckor innan knopparna slog ut. Jag hade redan gett upp hoppet och tänkte att kanske det som jag trodde var knoppar egentligen var blommor. Men efter trägen väntan slog de ljusröda knopparna ut och blommorna visade sig vara blå.

I fjol såg salvian ut så här, men nu har den verkligen skjutit fart.

Till vår oförställda häpnad fick salvian i år knoppar.

De ljusröda salviaknopparna visade sig vara blå när de slog ut.

Vi tyckte, medan vi grävde, att området var litet väl tilltaget, men idag när frodigheten brett ut sig är det inte alls så stort. Den största fröjden med örtagården är utan vidare att strax utanför köksdörren ha tillgång till färska örter. Längst ut växer det lavendel som doftar underbart när man då man passerar den rör vid den. Tillsammans med lavendeln växer isop som har underbara blå blommor också de högt uppskattade av en mängd insekter. Vi brukar soliga dagar ha en massa surrande insekter i örtagården, trots bina, kanske mest humlor.