Under
veckoslutet deltog jag med Cora i en träningskurs som leddes av Tineke
Antonisse från Holland. Hon har lång erfarenhet av uppfödning och
framförallt träning av retrievers runt om i Europa. Trots att vi gick igenom en
massa som redan var bekant för mig från tidigare var det väldigt nyttigt att få
en järndos av grundläggande träning som linjetagning, markeringar och framför
allt stadga. Det senare tränade vi genom att förarna med sina hundar i bredd gick
framåt över en äng. Tineke hade till sin hjälp en väninna från Österrike, Karin
vars uppgift under skolningen var att kasta dummies åt hundarna. Så medan vi
sakta gick framåt med hundarna gående fot vi vår sida var Karin i beredskap
långt framför oss. När Karin gjorde ett ljud och därefter kastade en dummy
stannade vi och då skulle hundarna sätta sig vid vår sida. Medan detta
upprepades, d.v.s. ljud, kast, stanna, hade vi olika slag av övningar där
hunden satt och vi ställde oss framför hunden varefter vi återvände till vår
plats, alternativt gick vi runt hunden, eller också vände hela ekipaget 180
grader om bort från kastet. Meningen var alltså att hunden skulle ignorera
kastet eftersom föraren så ville.
Tineke med Karin i bakgrunden. |
Linjetagning
övar Tineke alltid med hjälp av vita käppar. Hunden lär sig att en vit käpp
betyder att där finns något och börjar fokusera framåt. Småningom när man
kommit längre i träningen snedställs käppen bort från ekipaget så att hunden
först efter att ha löpt framåt en bit får syn på käppen och därmed målet. Också
dirigeringar till höger och vänster sker med hjälp av käppar.
Den
första träningsdagen var Cora ganska så ute i det blå. Markeringar som hon
alltid klarat av med glans gick helt åt pipan. Det är tydligen inte så lätt att
ställa om sig från mor till jakthund. Den andra dagen hade hon redan vaknat upp
och då gick det betydligt bättre.
Apropå
moderskapet så fick Cora på kursen träffa en av sina valpar, Peggy. Det var
nästan rörande att se Coras reaktion när hon fick syn på valpen. Hon tittade
och tittade en gång till och började sedan gnälla och ville uppenbart fram till
valpen och det är inte ett vanligt beteende för henne när hon får syn på en
hund. När hon sen fick komma fram till valpen snusade hon henne i baken, under
magen, i öronen och konstaterade att det verkligen var hennes valp. Också Peggy
verkade glad över att träffa sin mamma och krumbuktade för henne så närapå slog
knut på sin lilla kropp. I ett skede stod Peggy på bakbenen och slickade Cora i
mungiporna och Cora såg helt nöjd ut över en sådan tillbedjan. Tyvärr blev bilderna jag tog på dem i arla morgonstund inte bra, det slog imma på linsen hur jag än försökte putsa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar