Drömmen om ett orangeri.

När vi flyttade till Toivola blev vi lyckliga ägare, förutom till en ladugård och ett loft, också till ett enormt växthus. De flesta glasen hade fallit ner och i och runt växthuset låg det glas, glas och ännu mera glas. Vi har plockat och plockat och till och med tvingat gäster att plocka. De hela glasen har vi lagrat i ladugården om det så skulle vara att de någon gång skulle behövas. De sista takglasen fick jag varsamt plockade ner balanserande högst uppe på en hög stege.

Här står det gamla växthuset i all sin prakt. De kvarlämnade glasen blänker ännu. 

Det stod klart för oss att växthuset inte på länge hade varit i bruk för mitt i det växte en stor gran. När den för några år sedan fälldes rasade hela gaveln som bestod av en mur byggd av en sorts gammaldags leca-block. De är oerhört porösa och upplöses lätt i sina egna beståndsdelar. Tur var det att gaveln ramlade ihop i samband med trädfällningen och inte när någon stod i närheten av den.

När vi flyttade hit stod växte det en stor gran i växthuset och gaveln stod ännu.

Så återstod ju frågan, vad gör man med ett växthusskelett bestående av en järnstomme med takstolar av trä? Det skulle förresten visa sig att träet var helt friskt. Det tålde att fundera på. Att bara låta det stå som det var kunde vi inte tänka oss. Nu har flera år gått åt till planering och framför allt studier av Claus Dalbys böcker ”Vis mig dit drivhus” och ”Drivhusdrömmar”. Både böckerna innehåller de mest fantastiska växthus och orangerier. Det stod snart klart för oss att ett regelrätt växthus skulle det inte bli och inte heller skulle vi renovera hela det drygt 300 m² stora växthuset. Ett orangeri skulle det bli med möjlighet till odlingar i krukor, men framför allt en plats att vistas i och fly undan den ständigt vinande blåsten.

Här arbetas det med grunden.

I fjol satte så H. igång med att lägga grunden, gräva bort den gamla marken, jämna och lägga isoleringsskivor på plats och slutligen köra grus på. Till sidoväggarna behövs tegel och det har vi hittat litet överallt på tomten. När de inte räckte till tog vi ner skorstenen på den murkna bastun som står nere vid vägen.

Uppe på bastutaket i färd med att ta ner skorstenen.