Gunnar - the King.

Dagen efter att Gunnar blivit ensam herre på täppan bland dvärg kochina skedde det, han hade gått från den yngsta förtryckta brodern till att bestiga tronen och bli kung. Redan på morgonen hörde jag när jag kom med maten hur han gol med kraftig stämma. Jag må vara litet partisk, men jag tycker han har en vackrare och mera klangfull röst än bröderna och pappa Gustaf, salig i åminnelse.

Under veckan som gått har Gunnar sedan sakta lärt sig vad som hör till en tupps uppgifter. Nu kuttrar han redan uppmuntrande åt hönorna när de närmar sig matskålen. Till skillnad från Ukko och de tidigare tupparna i de stora hönornas flock äter han ändå själv med god aptit. Ukko håller sig oftast, liksom sina föregångare, artigt på avstånd tills hönorna ätit färdigt.

Gunnar, som till en början hette Gullvivan, var den enda gula kycklingen. Här är han som mycket liten kyckling.

Där Bill och Bull med energi kastade sig över de skrikande hönorna för att para sig har jag inte ännu märkt att Gunnar skulle våga ta det steget. Häromdagen såg jag hur han och Margareta stod och stirrade på varandra. M. tog några steg framåt och Gunnar backade undergivet, men så har också Margareta alltid varit ett barskt fruntimmer som satt pojkarna på plats. För tillfället verkar det råda stort lugn i flocken och bra är det för nu när vi går mot kallare tider har de ett mindre område att röra sig på.