söndag 4 oktober 2020

Tvestjärtar i kupan.

 

Av en god vän fick jag nyligen en bok som heter Handledning i praktisk biskötsel skriven av J.W. Lewerén. Trots att den är tryckt 1913 verkar det mesta vara hur aktuellt som helst. En del av de goda råden kanske ändå inte är helt dagsaktuella. Som t.ex. den om tvestjärten. När jag öppnar mina kupor ser jag ibland tvestjärtar som hastigt slinker iväg. Nu vet jag hur de skall bekämpas. Man lägger gamla utslitna skor vid kuporna! Dit in kryper tvestjärtarna på natten och så kan man enkelt göra sig av med dem. Om skorna lockar för att de utgör ett mörkt gömsle eller om den goda doften av välanvända skor utgör en lockelse framgick inte.

Om röveri under våren ger Lewerén följande råd: För att afhålla ens egna bin från att under de första flygdagarna om våren ofreda hvarandra, gifver man dem på ett soligt ställe, 40 à 50 meter framför biståndet, hvete- eller ärtmjöl. Detta tömmes i ett par tomma kakors celler och några celler fyllas med honungs- eller sockervatten, som ditlockar bina. Sen är det meningen att bina skall före hem mjölet. Eftersom de hålls strängt sysselsatta med det glömmer de bort röveriet.

Tydligen har jag inte heller varit riktigt på alerten när det gäller reningsflykten som hos oss ofta infaller i februari. På frusen snö lär bina inte stelna, vilket de alltså gör på nyfallen. Därför skall marken framför kupan beströs med hackelse, torvströ eller gamla mattor. Jag tycker nog att mina bin stelnat också på frusen snö, men vem vet kanske mattor gör susen.



Det här året var litet knepigt för bina. Först var det kallt i maj och samhällena kom trögt igång. Sen blev det väldigt varmt i juni och i juli var draget ganska magert. På en del ställen har man fått en normal skörd, medan den på andra varit helt usel. Vi fick hälften av vad vi fick i fjol. Uppenbarligen har pollinerarna ändå gjort sitt för det har funnits otroliga mängder blåbär, 11-åringen plockade 30 liter. Också hallon har det funnits mycket av. Däremot är det litet sämre ställt med lingonskörden, men det tror jag mera beror på kalhygge av ”mina” lingonmarker. Inte bara lingonen strök med nedtrampade av stora skogsmaskiner utan framför allt mina fina kantarellställen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar