Dags att sätta upp fågelholkar.

Idag har det varit ett strålande väder, just så underbart som en riktigt fin vinterdag kan vara. Vid fågelbordet har småfåglarna varit i full gång, vilket förde mina tankar till att det börjar vara tid att se över beståndet av fågelholkar. 

Ekorren är också en flitig gäst vid fågelbordet. Att fånga honom på bild har inte varit lätt.

Mest är det mesar av olika slag som kommer för att äta. En hackspett och två skator brukar också ta för sig av maten.

När vi flyttade hit fanns det redan högt uppe på loftets vägg några holkar, sedan har vi satt upp betydligt fler. H. använder virke från den gamla ladan när han bygger holkarna. Fåglarna accepterar lättare virke som är gammalt än splitternytt. Som tak har han utnyttjat allehanda spillmaterial. Till en början satte han plåt runt öppningen för att hindra ekorrar och hackspettar från att förstora hålet. Sen övergick han till ett finmaskigt nät.

Holk med plåt runt öppningen.

En gammal holk som redan fanns här. Den går inte att öppna, vilket man borde kunna göra för att putsa bort gamla bon och skräp.

Idag då våra skogar är allt mer städade och det saknas murkna träd kan det vara svårt för fåglar att hitta lämpliga boplatser. Därför är holkarna viktiga, förutom att det ju är trevligt med fåglar i grannskapet. Fågelholkar blev vanliga i slutet av 1800-talet. Det hängde förmodligen ihop med att djurskyddet blev allt vanligare. Samtidigt kunde man slå två flugor i en smäll, många fåglar betydde att skadeinsekterna minskade i trädgårdar och på åkrar.

Den här holken fick ett tak som består av en stenplatta.

Långt innan dess hade man byggt holkar framför allt för skrakar och knipor. Från Sverige finns uppgifter från slutet av 1500-talet om att slottsförvaltningen byggt ett ”swanehus” på en holme i Norrström i Stockholm. I början på 1800-talet byggdes det tre svanhus på Drottningholm. Svanhusen motsvarade ändå inte dagens holkar, här var det meningen att svanarna skulle övervintra. Ursprungligen hade svanhuset på Drottningholm en bassäng i mitten och reden indelade som tårtbitar runtom.

Holk med asiatiska influenser. Taket består av översta delen av en lykta som gick sönder i stormen.

Sjöfågelsholkar byggdes för att man lättare skulle komma åt äggen som utgjorde ett välkommet bidrag till den annars ofta ensidiga kosten. Man kunde ta ägg då honan hade börjat lägga, hon fortsätter nämligen lägga ägg (är det bara tamhönan som värper? Man talar ju inte om att t.ex. svalan värper) tills hon har en full kull. På det sättet kunde man under en kort period skatta holken. August Strindberg berättar från Stockholms skärgård att "äggning i holk utöfvas mest mot skraken, som tåligt låter begagna sig till värphöns".  I skärgården kunde ett hushåll ha tiotals holkar som beskattades på ägg under våren, vilket betydde att ”fångsten” kunde bli betydande. Ända in på 1900-talet åt man sjöfågelägg, något som var vanligt också under krigsåren.

Här har takets gjorts av en överbliven bit "maatalousvaneria" som användes då hönshuset byggdes.

Jag har läst att fågelholken ursprungligen kom från Indien. Européer som besökte Indien kunde förvånat konstatera att det i byarna hade ställts upp långa störar med en sorts runda fågelhus av bark högst upp. Till Europa kom den här sedvänjan på 1700-talet. Jag tycker det verkar litet förvånande att man just i Indien skulle ha vurmat för småfåglar, månne inte nyttoaspekten var den centrala också här.