Tulpaner i februari

I Finland odlas i år omkring 65 miljoner tulpaner. Relaterat till befolkningsunderlaget lär vi vara det folk i världen som köper mest blommor. Tro det. Åtminstone jag har inte sett några tecken på att så skulle vara fallet. Signaturen Hedda föreslog i ett kåseri i Hufvudstadsbladet att man kunde köpa en bukett tulpaner till sig själv. I februari kan man fira s.k. tulpandagar utgående från solens uppgång och nedgång, t.ex. då solen går upp redan före klockan nio eller att den går ner först efter 17.30. Jag är genast beredd att nappa på det goda förslaget. Hedda poängterar att självständiga vuxna kvinnor gott kan köpa tulpaner till sig själv om det inte finns någon annan i närheten som förstår att göra det. Är inte redan det gnisslande ljudet av tulpanstjälkar också ett av flera förebud om våren?

Under 1600-talet rådde det i Mellaneuropa en veritabel tulpanhysteri. Tulpanen hade kommit till Europa i mitten av 1500-talet via Turkiet, men var till en början mest en angelägenhet för botaniker och andra samlare. På 1630-talet spreds odlandet till Nederländerna, där blommorna visade sig vara lättskötta och trivas bra. Snart värdesattes innehav och odling av blomman högt och förknippades med prestige. För att räknas som någon skulle man ha en samling tulpaner.

Efterfrågan på lökar ökade kraftigt och vid mitten av 1630-talet verkade prisökningen gränslös. Handlare upptäckte att priset ökade om de pantade på de dyrare lökarna en tid. Odlare började arrendera mark och odla tulpaner i stor skala. Till en början hade tulpanerna sålts i stora volymer, en hel tulpansäng i gången. Nya odlare gav sig in i branschen och började sälja lökarna i små volymer så att även mindre välbärgade personer fick råd att gå in i handeln. Människor spekulerade genom att köpa lökar då priserna föll, för att sedan sälja vid uppgång. Ju mer priserna steg desto fler tulpanspekulanter dök upp. Handeln skedde på Amsterdams, Rotterdams, Harlems och Leydens fondbörser och i småstäderna på det populäraste värdshuset.

För första gången såg man nu hur pengar skenbart kunde föröka sig själva: när fler och fler lockades av handeln ökade priserna, och även sådana lökar som tidigare ansetts defekta och kastats kunde nu säljas. Farhågorna om att botten skulle gå ur marknaden viftades bort med argumenten att tulpanerna bevisligen kunde föröka sig själva. Eftersom man endast kunde handla med lökarna från juni då lökarna togs upp till oktober då de sattes i jorden, led handeln av en viss osäkerhet, som drev upp priserna ytterligare. Snart började man även handla med framtida skördar i vad som var historiens första terminsaffärer. Man köpte framtida skördar av handlare som man visste inte hade täckning för dessa, vilka i sin tur var tvungna att köpa dem i efterhand hos någon annan.

År 1634 steg efterfrågan brant, och två år senare hade priset tredubblats på vanliga lökar; de exklusiva än mer, vissa upp till 12 gånger. Också vanligtvis nyktra och sansade människor drogs med, för vem vågade missa ett tillfälle att bli förmögen?  Man sålde hus och jord, ofta till underpris, för att kunna delta i handeln. En lök kunde på några månader stiga i pris från 40 till 350 floriner. Priserna fördubblades på en vecka, tredubblades nästa. Febern nådde sin topp runt årsskiftet 1636–37. För en enda lök "Viceroy" betalade en köpare då 2 lass vete, 4 lass råg, 4 bastanta oxar, 8 grisar, 12 får, 79 liter vin, 425 kilo ost, 4 ton smör samt en säng, ett knippe kläder och en silverbägare.

Handeln nådde sin topp vid årsskiftet 1636–37. I februari 1637 sprack bubblan. Den 3 februari slutade priserna stiga, och folk försökte förtvivlat realisera sina vinster. Ett panikartat säljande uppstod. Följande dag föll priserna i snabb takt, timme för timme. Terminerna blev snabbt värdelösa, och vid veckans slut gick lagren med lökar inte längre att sälja. Massor av människor ruinerades och de följande åren sjönk Nederländerna ner i en ekonomisk depression. Tulpanfebern är det första exemplet på en finansbubbla, men det tycks som om man ingenting lärt av den eller de många som följt efter det.

Till Finland kom tulpanen ca 1670 då man grundade en botanisk trädgård vid Åbo akademi. Trädgården sköttes av Elias Tillandz som hade besökt Leiden och där köpt några lökar. Några bilder av de här tidiga blommorna har inte bevarats och först långt senare blev blommorna vanliga här.