Ruvningsrapport II

Ja, klokare blir jag inte – på de ruvande hönorna alltså. För några dagar sedan beslöt sig Margareta att även hon skulle ruva. Hon damp alltså ner på den ursprungliga värpplatsen och låg där platt och sur. Ett tag när hon var uppe och sträckte på benen såg jag att hon roffat åt sig ett av Snövits märkta ägg. Skamlöst! Efter det har det varit ett ständigt gräl om äggen och vilken plats man får ligga på.

Tätt tryckta till varandra ligger Snövit och Margareta och ruvar.

Margareta och Isabella har bidragit med egna ägg så man tycker där skulle finnas tillräckligt för de två mödrarna in spe, men nej. Margareta tog Snövits plats, dit hon ju med möda och besvär flyttat sina ägg. Och inte bara det, hon flyttade också sina egna ägg dit så Snövit hade ett tomt rede där hon envist låg och ruvade uppå intet. 

Jag flyttade de omärkta äggen under Margareta och försökte försvara Snövits rätt till de märkta äggen som, om de alls kommer att kläckas, bör vara de första. Då såg jag hur Margareta envetet försökte skuffa med sitt huvud under Snövit för att få henne att flytta på sig. Ilsket försvarade Snövit sig under argt morrande och skrik och med fjädrarna på ända. Nu har jag gett upp och de ruvar nu hur de vill och vad de vill. Jag antar att Margareta är högre i rang och därför ostraffat kan bete sig som hon vill. Därför misstänker jag också att hon kommer att lägga beslag på kycklingarna. För riktigt ser det inte ut som om det skulle vara frågan om två systrar som i kärlek ruvar fram en gemensam familj. Nu är det bara en vecka kvar till D-dagen, sen vet vi mera.

Medan de två andra ruvar kan Isabella tillsammans med Gustaf njuta av det härliga vädret som plötsligt strömmat in över landet.