Under några dagars tid har det kläckts inalles tre kycklingar. Åke-Orvokki har fått syskonen Viol(a)-Vidar och Ros(a)pigg. De två förstnämnda är ganska mörka i färgen medan Rospigg tillsvidare ser mera gul ut. Nu väntar jag spänt på att de ägg som Margareta lade sig på skall kläckas denna vecka.
 |
| Bildkvaliteten är inte den bästa, men här är Åke-Orvokki. |
Stackars Gustaf har det inte lätt. Han vill gärna vara med och äta kycklingmat, men möts av argsint fräsande från hönorna och så fort han fått litet morgonmat i sig låter jag honom gå ut där han får vistas till sena eftermiddagen. Ensam är han ju också sen Isabella anslöt sig till mödragruppen.
 |
| Stolt far, som gärna skulle dela på maten med de små. |
Kycklingarna är vansinnigt söta och oerhört svåra att få på bild. De pilar iväg med otrolig fart och vill inte alls stanna upp för att posera för mig. Det verkar som om hönorna skulle vara extra misstänksamma när jag har kameran med och högljutt varna de små för att visa sig. För att alls få se dem måste man sitta stilla ganska länge innan ett huvud sticks fram här, ett annat där. Hönorna kluckar precis som tuppen och plockar små smulor mat som de låter falla framför kycklingarna. Idag såg jag till och med en av de små plocka mat ur Margaretas mungipa. Och det tycks inte spela någon roll vems barn det egentligen är. Här deltar alla med liv och lust i uppfostrandet.
 |
| Snövit med Rospigg. |
Fortfarande ligger de alla i en hög. En dag hade Snövit flyttat litet på sig, men hon verkar nog ovillig att helt och hållet lämna ruvredet.
 |
| Snövit gör sig riktigt bred för att kycklingarna skall rymmas under vingarna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar