Ruvningsrapport III.

Förvirringen avtar ingalunda, åtminstone inte hos mig. Möjligen har hönorna bättre koll på vad som sker. Det som skulle vara den sista veckan av ruvningen gick under ett mycket sammanbitet kämpande. Snövit och Margareta tycks ha kommit överens om hur de skulle ha det och låg sida vid sida, medan Gustaf och Isabella firade glada dagar ute i solskenet.

Dag 21 förlöpte utan att något hände. Alla säger att kycklingarna skall börja pipa inne i äggen, men inte ett ljud hördes. Man vill ju inte heller lägga örat tätt intill en väsande och argsint pickande höna. Men så vid dag 21 + 2 tyckte jag mig se en trasig äggskalsbit mellan de två som ruvade. När jag senare på dagen stack in huvudet såg det definitivt ut som om något som rörde sig under Snövit. En näbb stack fram, två pigga ögon – och visst var där en kyckling. Inte gul och dunig utan tvärtom ganska mörk i färgen. Han, det ser ut som en han, hade inte mycket glädje av sin nyfikenhet för Margareta kommenderade honom raskt i skydd under sig. Nu har jag flera gånger försökt få en bild av underverket, men nej. Margareta beter sig som en gammaldags sträng skolfröken med stramt bakåtkammat hår och skarp blick. Här skall ingen komma och gulla med hennes egen pojke, Åke-Orvokki.

Här kikar Åke-Orvokki fram under Margareta, t.v. ett ägg, det vita t.h. är Snövit.

Ingendera hönan verkar vilja ge upp ruvandet och till på köpet har Isabella också satt igång. Jag hade läst att dvärg-kochin är mycket ruvvilliga – men att de är så ivriga anade jag inte. Varför köpa en ruvningsmaskin för dyra pengar när man kan ha en liten höna som själv reglerar lämplig temperatur och fuktighet och till på köpet åtar sig uppfostran utan extra ersättning? I sommar skall vi bygga ut deras utrymme och då är prioritet ett att redena kan avskiljas så att man har koll på vem som ruvar vad. För nu har Isabella under ruvningens gång också värpt och Margareta är som järven på att få alla ägg under sig så visst finns det att ruva på ännu. Nån till kyckling skulle ju också gärna få kläckas.

Isabella längst t.v. tyckte att hon också skulle ruva.