Det sparkar i magen.

Jag vet inte vad som är mera fascinerande, att följa med Coras växande mage, eller hur våren gör framsteg i trädgården. Flera gånger om dagen gör jag rundturer i trädgården och beundrar de blommor som finns, ser hur bärbuskarna utvecklar sig, hur bina jobbar flitigt och hur hönsen pickar i sin gård. Jag tycker det här är den absolut bästa tiden på året, när man varje dag kan se förändringar och grönskan är som allra skirats.

Gulsippan är rätt ovanlig i Finland, men här på Toivola finns det ett litet bestånd.

Lika spännande är det att se hur Coras mage växer. För några dagar sedan kände jag för första gången hur en valp rörde på sig i magen. Nu ser man hur magen böljar när hon ligger på rygg och sover. Att ligga bekvämt är inte så lätt med en stor mage. Det är speciellt en valp på vänster sida som är mycket aktiv, få se om jag kan identifiera den i valplådan. Magen har blivit betydligt mycket barare under den senaste veckan och nu har inte bara spenarna vuxit, det ser ut som om hon hade mjölkfyllda juver. Men än har jag inte provat om det kommer mjölk. Matransonen har vuxit från normala knappt 8 dl till 11 dl. Det fördelas på tre gånger per dygn.

När Cora sitter hänger magen riktigt ordentligt.

Ett vårtecken, fast ganska ovälkommet, är att ormarna vaknar. I går dödade H. en stor huggorm som gonade sig i rabatten just där jag hade tänkt rensa. Snokars rätt att leva försvarar jag intensivt, men huggormar på egen gård har jag ingenting till övers för. Nu är ormen död och jag kan fortsätta rensandet. Inte bara maskrosor och kvickrot skall bort, också den enorma mängden av rotskott från plommonträden har nu fått ge vika. Det ser helt kalt ut där plommonsnårskogen tidigare brett ut sig. Några plommonträd har vi ändå bevarat.