Magen växer.

När vi ultrade Cora för två veckor sedan kunde man inte så där bara på utanskriften se på henne att hon var dräktig. Idag kan ingen vara i tvivelsmål om det. Hennes magomfång har ökat kraftigt och hon ligger mycket på sidan. Labradoren skall enligt rasbeskrivningen vara litet lik en tunna, vilket jaktlabradorerna inte är, och just som en tunna ser hon ut. Spenarna har också vuxit och snart skall väl det sista lurvet på magen falla av så att valparna lättare kommer åt att dia. Hon äter nu foder för dräktiga tikar och matmängden har också i någon mån ökats. Få se hur stor hon skall bli de här sista tre veckorna.

Med flera valpar i magen blir det ganska trångt och det här har lett till att Cora några morgnar väckt oss klockan sex för att få komma ut och förrätta sina bestyr. Det är ändå inte så farligt, för den tiden på dygnet är fågelkonserten i full gång. Det är ett kvittrande och kvintilerande utan like och man strövar gärna runt i trädgården och njuter. Nu skulle det bara få bli varmt. I förgår kväll snöade det! Stora vita flingor dalade till marken.

I

Inte bara fåglarna är flitiga med att bygga bon. Bina är i full gång och kommer hem med stora lass av pollen. De ser ut som om de skulle ha gula puffbyxor på sig när pollenet samlas i klumpar på deras bakben. På det starkaste samhället har jag satt en extra låda, medan jag väntar på mera värme för att bygga ut de andra samhällena.

I diket har grodorna lagt sin rom och där flyter stora sjok av grodyngel. En mycket sen natt när jag kom hem satt det en stor groda nedanför vår trappa, faktiskt en groda och inte en padda. Jag undrade om det kanske var min prins som väntade på en kyss. Taxichauffören skulle nog ha blivit bra förvånad om han sett mig lyfta upp en groda för att kyssa den. 

Det heter ju i sången ”Små grodorna” att ”ej öron, ej öron, ej svansar hava de”. Men då har skribenten nog inte sett grodyngel, för just svansar hava de. Det är roligt att följa med deras utveckling och se hur de från att ha varit små orörliga svarta klumpar nu fått svansar som de ivrigt viftar på för att ta sig fram.