Kan man bekämpa Mycoplasma Gallisepticum?

Hela sommaren och hösten har man bland hobbyhönsuppfödarna diskuterat hur man skall bekämpa Mycoplasma Gallisepticum som på vissa håll blivit ett verkligt problem. De första fallen av sjukdomen i Finland rapporterades våren 2015. Hittills har 37 uppfödare drabbats och även om man inte undersökt alla kontakter verkar det uppenbart att sjukdomen fått fotfäste hösten 2014 och kanske redan mycket tidigare. Då det finns närmare 6 000 registrerade småskaliga hönsuppfödare verkar det inte vara många som smittats men eftersom sjukdomen är mycket smittsamt och som jag tidigare konstaterat också förs vidare via äggen (dock ej till människor), antingen genom den smittade hönan eller genom tuppens spermier, är situationen förstås besvärlig.

Sjukdomen beskrevs första gången 1936. Den förorsakas av en seg bakterie kan överleva i –30 grader i flera år. Den sprider sig snabbt mellan individerna och förutom höns kan åtminstone även kalkoner och fasaner drabbas. Man kan behandla sjukdomen med antibiotika, men det verkar som om den drabbade lätt skulle få återfall även efter en så att säga framgångsrik behandling. Det går att hålla sin egen flock frisk bl.a. genom att vara extremt noggrann med hygienen. I längden blir det dock svårt, om man inte håller den helt isolerad från kontakt med andra flockar, då sjukdomen kan finnas i flockar som verkar symptomfria.

Uppenbarligen kan hönor i små besättningar utveckla en viss grad av motståndskraft mot sjukdomen vilket leder till att de inte direkt lider av symptom även om de kan smitta friska höns. Hittills har de stora produktionsenheterna inte drabbats och vi skall hoppas att de inte gör det heller.

Trots att bilden av Viivi är inifrån är hönorna fortfarande ute varje dag och snart är det jul! 

Idag är Mycoplasma G. en sjukdom som skall bekämpas aktivt och anmälas till myndigheterna. Nu föreslår Evira att man inte skulle ha lika stränga regler för de småskaliga uppfödarna. Dels verkar det hopplöst att kunna följa vilka vägar hönsen smittats när höns och avelsägg säljs kors och tvärs, dels räknar myndigheterna kanske med att den ekonomiska förlusten är överkomlig också om man måste slakta hela besättningen. Ännu viktigare tycks vara att myndigheterna tycker att det skulle bli allt för dyrt att kartlägga situationen, spåra hur sjukdomen sprids och sedan bekämpa den. Vad gäller försäljning av höns och avelsägg kan man ändå inte i längden tänka sig att folk som har höns som hobby bara skulle sitta och panta på det de har att sälja, eller att man skulle låta bli att utvidga sin flock. Långt ifrån alla hönor som säljs är testade för sjukdomen och köparen får väl räkna med en risktagning. Tråkigt är det hur som helst.

Av församlingen fick jag en julkalender där det för var dag står ett litet visdomsord.

Dagens var inte helt tokigt: Det goda smittar, om man går tillräckligt nära.