Jakttrofé.

Nog är det en högst märkvärdig "vinter" vi har. Idag har vi haft +7 grader och trots att det har blåst har vindarna känts milda. Jaktsäsongen på klövdjur är i full gång och det får mig att tänka på hjorten Melissa hittade förra säsongen. Det var en bock som troligen en lo tagit livet av. Melissa är alltid mäkta stolt när hon gör dylika fynd. Vi kunde bärga huvudet med de fina hornen och hängde upp det i en gran i väntan på bättre tider.

Efter flera månader i ett träd var huvudet ganska så förtorkat, modell Parma-skinka. Doften var dock en helt annan än skinkan. På sommaren var det dags att göra en riktig jakt-trofé av hjorthuvudet. För att göra det hade jag hjälp av M. som kommit körande hela vägen från Skåne.

Det gäller att kunna såga rakt för att få en jämn snittyta. Dessutom krävs det en del styrka när man sågar skallen mitt itu.

Den gamla bastugrytan som vi besorgat från ett rivningshus kommer väl till pass när man skall koka hjorthuvuden.

Småningom börjar köttet lossna från skelettet och diverse oläckra bitar flyter omkring. Lukten är inte heller den mest aptitliga.

Efter att huvudet kokat och putsats skall det ännu bäddas in i bomull dränkt i vätesuperoxid för att skallen skall bli helt vit. Det visade sig lättare sagt än gjort att få tag på tillräckligt stark vätesuperoxid. Slutligen lyckades jag via diverse kontakter få en lagom skvätt för en skalle. Nu är den vit och fin och hornen renputsade. Det återstår bara att hitta en tillräckligt stor sköld för att sedan kunna sätta upp trofén på väggen.